Jag vaknade upp i min brorsas bäddsoffa. Sista dagen på året inleddes stelfruset i hans innerstadslägenhet. Dåligt tätade fönster hade inte kunnat stå emot decemberkylan och det var kylan som väckte mig, inte morgonsolen.
Någon timme senare satt jag och min bror och drack kaffe och pratade. Vi pratade längre och mer varierat än vad vi brukar. Värmen från kaffet stabiliserade mitt morgonhumör och Dylans knorriga stämma snurrade i skivspelaren. Kaffet, Dylan och fotbollen förenar mig och min bror, denna morgon var inget undantag.
Vi spelade låtar för varandra och jag blev glad när han uppmärksammade mig på ett intressant band med intressant namn och sound, Pascal. Kaviarsmörgåsen smakade bra till de bissara texterna som Pascal ylade ut i lägenheten som blev varmare för varje minut.
Det var en perfekt morgon som avslutades med en promenad till systembolaget.
Innan vi gick ut lyssnade vi för andra gången på Dylans "Keeep it with mine".
I can't help it
If you might think I'm odd,
If I say I'm not loving you for what you are
But for what you're not.
Everybody will help you
Discover what you set out to find.
But if I can save you any time,
Come on, give it to me,
I'll keep it with mine.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar