1 december

Sverige Sverige fosterland

Sverige, ett land som sover i ett hav med kinden mot Finland och Baltikum.
Sverige Sverige som blekt sina tänder för Europas utsträckta armar.
Sverige Sverige fosterland.

I Sverige bor ett folk som upprörs mer över grannens kvarglömda ludd i torktumlarn än över svälten i Darfur.
Sveriges befolkning hyllar mellandagsrean som en högtid men dricker dyrt kaffe när chansen dyker upp. Proffsboxning är förbjudet men vi blundar för hustrumisshandlarnas träffsäkra örfilar. Jag lever i ett land där jämställdheten är ett av de vackraste flaggskeppen, men där en romersk-katolsk syn på sexualitet råder. Monogamin är osynligt stadgad i grundlagen trots att skillsmässan är lika given i en tonårings liv som puberteten.

Sverige är ett decemberland som söver sin befolkning i tron om att vi är bäst i världen.
Bäst på vad?

När jag funderar över Sverige och mitt eget folk dras tankarna till ett par välskrivna rader från Carl-Johan Vallgren.

Sverige är ett geografiskt område på den skandinaviska halvön där schlagerstjärnorna kammar hem de tyngsta kulturpriserna, där frikyrkan står för dekadensen, och de viktigaste ligamatcherna i fotboll avgörs på självmål.

Tack Vallgren. I litteraturen finns svaren och trösten. För visst finner jag en ironisk broder i Carl-Johan. Jag hatar inte Sverige. Jag vill inte hellre bo i Uganda. Men jag blir ständigt påmind över vilket märkligt land vi bor i. Du och jag.

Sverige Sverige fosterland