25 november

Horisonter

Läste ut den där boken jag kämpat med så länge. "Kunzelman och Kunzelman", var en roman som satte sinnena på spänn. Livets allra ömtåligaste frågor ställde sig på sin spets i en historia som handlade om lögner, faderskap och konst. Jag rekomenderar Carl-Johan Vallgrens bibeltjocka roman till alla som vill försvinna in i 1900-talets konsthistoria.

Min barndomshjälte, tonårsidol och livspoet Joakim Thåström ska träda ur mediaskuggan och medverka i SVT:s Skavlan. Thåström har varit en bidragsgivare till mitt liv så länge jag kan minnas. Ilskan från Ebba grön och mystiken kring Imperiet har nötts in i mig. De nedtonade och finstämda soloskivorna likaså. Nu skall han ut i ljuset. Det ska bli intressant.

Det börjas prata julbord och glögg. Julskyltningarna skriker om den goda tiden. Julen som i min värld är kilometer av tid bort, tränger sig på och vill väsnas. Jag välkomnar den så småningom. Är inte en sån som suckar över traditioner. Det känns bara lite ledsamt att vilja längta redan. Än så länge får julen vänta vid horisonten. Strax under allt annat december har att erbjuda.