30 juni

Vilken kille!

Det kanske är för tidigt att hylla och hissa, men jag gör det ändå. Håller på att läsa Dokument rörande spelaren Rubashov skriven av Carl-Johan Vallgren. Vallgren som jag läste för första gången för ett år sedan. Då briljerade han med boken Kunzelman och Kunzelman. Boken om spelaren Rubashov, som publicerades 1998, är en historisk roman om den olycklige Josef Rubashov. Josef är en spelmissbrukare i 1910-talets St:Petersburg, han har skulder upp till öronen och är hatad av sin familj. Jakten på spelandets spänning går så långt att han till slut ställer upp i ett pokerparti med självaste djävulen. Josef satsar sin själ, och torskar den efter en dålig hand. Satan, som är en rätt hygglig figur i Vallgrens Ryssland, låter Josef slippa helvetet men dömer honom till evigt liv. Den odödlige Rubashov börjar därmed sitt liv i evigheten. Hans liv följer Rysslands historia. Intressanta herrar som Rasputin och Tsar Nikolaij är några av de välkända personer som korsar Josefs oändliga resa.
Som ni märker kan jag inte låta bli att skriva och berätta om boken. Vallgren är kingen av det absurda, det sorgligt dråpliga och det oväntade! tjoho!

Ikväll ska jag till min storasyster och äta musslor. shoo

28 juni

De è knas

Byråkratin har tagit ett styvmoderligt grepp om mitt nackskinn och vägrar släppa. LiU vill att jag ska ta reda på dokument och papper jag trodde (med rätta) var oviktiga. Det ska skickas och stämplas och massa hit och dit. De hotar och de gnäller. Gaaah! Lämna mig ifred!

Det tär på en.

Jobbet med...

Gnäll?

Jo, det är en gnällig dag idag. Det kastar skugga över en annars trevlig helg. Jag firade midsommar på ett uppfriskande traditionellt sett med goda vänner. Vi åt och drack, sjöng och dansade. Emys hemmagjorda glass var minnesvärd.

Men tillbaka till gnället.

Fint väder är det också... Självklart nu när jag är på dåligt humör. Har skickat ett tiotal mail angående problemen med min Pragvistelse. Sitter och väntar på irriterande och intetsägande svar som alla antyder att det är jag som gjort fel, och nu ska jag få fa'an för det.
Eftersom jag är en snäll bloggare och inte hänger ut människor (Emys glass var ett undantag), väljer jag att inte flippa ur och skriva dumheter om diverse universitetsknegare. men... vafan, spotta ut lussebullen och tala klarspråk!!

24 juni

Torsdag

Jag satt med Ari igår på gamla "Grabbarnas" uteservering. Priserna där är hyggliga och det var en märklig blandning med folk. Ölsvennar, hässelbygubbar och serbiska fotbollsfans trängdes med ett stort afrikanst sällskap. Vi snackade gamla minnen och beställde in ett par för många öl.
Vi kom fram till att vi antagligen var de sämsta handbollsspelarna genom tiderna. Det var ett par år, fyra fem kanske, som vi spelade handboll i ung ålder. Vårt lag vann nästan aldrig. Om jag minns rätt så vann vi en match per säsong, mot Haninges andralag. KSK pojkar 87 var ett ganska sorgligt gäng. Vår bästa spelare var en thug från Brunna som kunde skjuta hårt, men aldrig i mål, och jag tror många i laget endast spelade för att många bortamatcher resulterade i ett McDonaldsbesök på hemvägen. Haha, jag flinar åt det i skrivande stund.

Imorgon ska jag fira midsommar. Det blir ute på Lidingö med lite Linköping/Hässelby-vänner. Jag håller på att fila på lite lekar och aktiviteter. Inspiration för dena gång är doksåpan Robinson. Eftersom vi är på en ö liksom.

Annars då Kinaski?
Jo jag håller på att knåpa ihop ett nytt sett till min vilande standupkarriär. Det går lite trögt. Idéerna finns men flowet känns avlägset. Måste ha ett mål känns det som. JAg kanske är lite som Man United - jobbar bäst under press. Ge mig ett gig!!

21 juni

Att vara tillbaka. Same same but different.

Same

Posten. Första passet idag. Bro, platsen Gud förträngde med flit, blev jag utkommenderad till. Min åttonde sommar i brevets tjänst. Det var same som tidigare.

Same

Solen gömmer sig bakom molnen på junihimmlen och det blåser höstvindar längs kungsolmens stränder. Svensk sommar. Sillen och nubben hägrar till midsommar. Same same som tidigare år.

Different

Rojalisternas vecka. Flaggor, folkdräkter och kollektiv bröllopslycka för kronsprinsessans bröllop. Folk snackar fortfarande på Daniels tal och om sagan som blev sanning. Tjatigt och ointressant.

Försvarsmaktens intensiva PR-kampanj är massiv. Med en aggresiv och medveten provokativ strategi försöker de väcka vår uppmärksamhet och tycke. Intressant att de uppmanar oss att försöka se militären som vårt viktigaste försvar för demokratin, med frågan - Har du vad som krävs för att ha en åsikt?

Same same but different

På det personliga planet är det mesta sig likt. Men utöver det...

18 juni

Rökfria rum

Jag och Steff träffades och drack inte en utan tre koppar kaffe på ett litet kondotori på Kungsholmen. Som vanligt när man fikar med Steff så svängde samtalet mellan alla världens möjliga ämnen. Vi pratade Prag, Balkan, lärarprogrammet, kronprinsessans klassföräderi och dödsstraff. Bland annat.

Jag fylldes av en angenäm känsla. Det är fint att ha vänner som Steff in närheten. Särskillt nu när man är tillbaka.

Sitter inte på Kungsholmens bibliotek. Skaffade ett lånekort för att få möjlighet att leva lite på nätet. Det känns märkligt att bo här nu. Jag har alltid sett mig som en förortskille. Någon som kommer långt härifrån. Oavsett i förhållande till vart. Kungsängen, Ryd, Hostivar och Suchdol. Allt har varit långt ifrån. Alla platser lite värre än det bästa. Och nu bor jag ett stenkast från Karlbergskanalen. Istället för tibblepizzerian är det nu en fräsig sushibar som är närmsta snabbmatställe.

Jag promenarar hem. Med ett leende på läpparna. Ikväll ska jag träffa flera vänner. Vänner i närheten, men nu i också i närheten till det bästa.

16 juni

Tillbaka

Ja, nu är jag tillbaka. Tillbaka till vadå? Jag är tillbaka till något nytt. Lämnade Prag snabbt efter Balkanresan. Sa knappt hejdå till vänner och bekanta.
Bor just nu hos madre i Stadshagen.

Det känns märkligt att vara, ja, tillbaka.

Vill träffa alla igen. Vill berätta om de senaste månaderna, men samtidigt känns det svårt just nu att finna ord och sätta fingret på vad man upplevt. Just nu vill jag mest bara njuta av känslan att vara tillbaka.

Madre har inte hunnit fixa internet till lägenheten än, så nu sitter jag som en turist på ett internetcafe inne på centralen.

En turist ja. Det är väl det jag är nu. Fortfarande.

9 juni

Sarajevo

Sitter och skriver med en underbar utsikt over Sarajevo. Balkongen jag sitter pa tillhor hostellet jag bor pa. Sarajevo ar en markligt vacker stad. Minareterna och moskeerna ligger tatt in pa varandra. Skotthallen i husvaggarna likasa.

Traffade en Skotte som heter Scott pa nattaget hit fran Zagreb. Det ar hans andra besok i Sarajevo, sa idag har han visat mig runt lite. Imorgon aker jag buss till Dubrovnik. Behover havet.

Om ni vill, sa kan ni lasa en novell jag skrivit. Den hittar ni har:
http://www.dast.nu/novell/det-var-morrissey

PS. Tack till B-M, Johan X2 och Marco for genomlasning och feedback.

5 juni

Sammanfattningsvis. Sa har langt.

Bratislava var ett ganska trist stalle. Litet, fult och regnigt. Tillsammans med min tyske van Benny akte jag till Wien. Dar krascha vi hos en kompis till honom. Vi drack god ol pa dyra krogar och gott kaffe pa osterrikiskt vis. Grosse Braune!

Benny stack hem igar formiddags, sa jag spenderade kvallen med en annan tysk snubbe jag larde kanna i Wien. Tysken var schysst nog att lata mig sova pa hans soffa.

Tidigt i morse tog jag taget till Ljubljana. Resan var fantastisk! Utsiken var underbar. Babybla himmel och gront skogsbekladda berg och parlande backar.
Ska utforska Ljuljana nu!

Mors

2 juni

Farväl för nu

Är för stressad för att skriva ett långt och smärtsamt avskedsbrev till Prag. Får spara det till senare. Kommer mellanlanda här för att plocka upp lite saker innan jag åker hem till Sverige. Men min tid här i Prag, mina studier, mitt boende och allt det där är över.
Klockan ett går min buss till Bratislava. Sen Wien-Ljubjana-Zagreb-Dubrovnik-Sarajevo-Montenogro-senvetjaginte.

Bloggen kommer under ungefär två veckor endast få lite sporadiska inlägg. Tillgång till internet mm får avgöra saken.

Dylan får självklart sista ordet i Prag.

"And I was standin' on the side of the road, rain fallin' on my shoes'. Headin up for the east coast, Lord know's I paid my dues'