31 december

Dylanskt morgonhäng

Jag vaknade upp i min brorsas bäddsoffa. Sista dagen på året inleddes stelfruset i hans innerstadslägenhet. Dåligt tätade fönster hade inte kunnat stå emot decemberkylan och det var kylan som väckte mig, inte morgonsolen.

Någon timme senare satt jag och min bror och drack kaffe och pratade. Vi pratade längre och mer varierat än vad vi brukar. Värmen från kaffet stabiliserade mitt morgonhumör och Dylans knorriga stämma snurrade i skivspelaren. Kaffet, Dylan och fotbollen förenar mig och min bror, denna morgon var inget undantag.

Vi spelade låtar för varandra och jag blev glad när han uppmärksammade mig på ett intressant band med intressant namn och sound, Pascal. Kaviarsmörgåsen smakade bra till de bissara texterna som Pascal ylade ut i lägenheten som blev varmare för varje minut.

Det var en perfekt morgon som avslutades med en promenad till systembolaget.
Innan vi gick ut lyssnade vi för andra gången på Dylans "Keeep it with mine".

I can't help it

If you might think I'm odd,

If I say I'm not loving you for what you are

But for what you're not.

Everybody will help you

Discover what you set out to find.

But if I can save you any time,

Come on, give it to me,

I'll keep it with mine.

28 december

Årets lista

Jag skall göra min bloggplikt och göra en lista över året som gått.

Here you go!

Årets stad: Linköping (fantastiskt år i tätorten på slätten)

Årets hjälte: Daniel Tjärnström (Kommentarer överflödiga)

Årets författare: Carl-Johan Vallgren

Årets bok: Kunzelman och Kunzelman

Årets TV: Obama-dokumentären (Tack Edward Norton)

Årets film: Filmen om lsek

Årets musik: Florence Valentin på John Doe, HG

Årets lag: AIK (Bäst i Sverige)

Årets vänn: Charles Bukowski (Alltid)

Årets förort: Bredäng (Hemlig anledning)

Årets resa: Milano (Enda resan i år)

Årets bajsmacka: Partyresan till Lund (Bilen pajade i Ljungby och vi var tvungna att vända)

Årets grej: Stand Up

Årets politiker: Maria Wetterstrand

Årets Vem?: Hertha Muller

Årets fest: Ur spåret-festen hos Axel (Frisyren gjorde festen)

Årets snyggaste: Hon i the Notebook, Rachel McAdams

Årets fulaste: Ryd som helhet

Årets häng: Ryd i allmänhet

26 december

Sista dygnet

Nu är vi inne på det sista juldygnet. Julklappar har delats ut och maten är uppäten. Det börjar lida mot sitt slut. Men inte för alla.

På min pappas sida ska det iddag arrangeras släktträff på kungsholmen. Det ska bli kul. Efter det blir det partaj i Nacka.

Sen. Är. Julen. Slut.

Jag fick ett par böcker och kläder i julklapp. Tack Tomten. Du lever än.

22 december

Halv fem, tisdag

Sitter i jobbkläderna och orkar inte röra mig. Posten är Posten och jag är gammal i gemet nu. Ändå blir jag trött och grinig när dagarna blir långa.

Men..

Pepp inför julhelgen? Oh yes!

Julafton: Fira med syskonen och farsan i Jakan. Mat och öl, klappar och chill.

Juldagen: Fira moderns födelsedag, sen total-kväll-ala-kengen-boys.

Annandagen: Släktträff på Kungsholmen som brukar vara roliga, sen mayhem-slåpåtrumman-hulabalula-party i Nacka!

Det är lätt att överleva en vecka på posten med denna fetinghelg framför sig!

19 december

Någon annan

Klev av pendeltåget i Kungsängen. Hemmaplan. Svepte med blicken. Det brukar alltid stå någon på perrongen man känner igen. Någon att hälsa på, säga hej-allt-är-bra-själv-va-gör-du-nu- för-tiden.

Inget resultat. Såg endast ett par högljudda tonårsflickor i för mycket smink. För unga för att kännas igen.

Rulltrappan upp till vänthallen. Kastade en blick nedåtbakåt. Ingen av de som stod bakom mig på led var någon gammal klasskompis. Ingen bekant och inget gammalt pinsamt förflutet.

Gick genom spärrarna och ställde mig vid ingången. De automatiska dörrarna släppte in minusgraderna när centrumborna gick ut mot torget. Jag är inten centrumbo.

För två-tre år sedan hade jag känt igen varelserna som stod runt mig. Nu var de främlingar. Kungsängen är inte mitt hem längre. Det är någon annans. Krogarna i centrum lockar inte längre och jag tycker inte tjejerna är längre lika söta. Det är någon annan lockas och någon annan som tycker .

Kan leva med det.

Jag gör rätt i att överlåta allt det där till någon annan.

Linköping är inte heller mitt hem. Men jag står hellre med ena benet där och det andra i Prag.
Det blir nog enklast så.

18 december

Komikerbordet

Ben som är ansvarig för ståuppklubben här i Linköping sa att han inte trodde att det skulle komma så mycket folk. En timme senare var cafèt fullsmockat. Det var en relativt ung publik. Borden nära scenen. Jag satt vid ett bord bland de andra som utgjorde kvällens underhållning.

Martin Lagos var där. Lika trevlig som rolig. Vi snackade lite om standup och jag sa att jag sett han på TV och att jag gillar hans skämt om "det danska bajset". Han blev glad och sen snackade vi om Stockholm. Årsta VS. Kungsängen.

Jag var nervös. Troligtvis skakade min högra hand, den brukar göra det. Tankarna snurrade och skapade en kraft som fick min mage att vilja göra uppror. Jag tror jag hade svettpärlor i pannan.
Det var skämmigt på något sätt.

Är jag verkligen rolig? Är mina skämt verkligen skojiga? Har jag lurat mig själv?

Jag blev uppropad. Jag sa det jag planerat och gick av. Allt gick som jag hoppats på.

Efteråt snackade jag med Palle, en annan komiker. Han sa att han gillade mig och att han skulle fixa in mig på Big Ben. Det är ett ställe på Götgatan i Stockholm Södermalm. Det värmde...

Vore underbart att komma hem till huvudstaden för att vara rolig... Inte bara fira jul.

Imorgon åker jag hem till Kungsängen. Jul och jobb skall göras. Ser faktiskt fram emot båda.

Hej!

17 december

Det fortsätter

Ett ofrivilligt blogguppehåll. Är tillbaka nu..

De senaste dagarna har gått till att göra färdigt min C-uppsats i historia. Den är inlämnad nu och jag har svårt att beskriva hur skönt det är att det är över... Typ Frihet.

Jag fick ett samtal från Ben. Ben är högsta hönset på ståuppklubben i Linköping som jag uppträdde på senast. Han sa att de ville se mig igen. Så ikväll ska jag försöka vara rolig på scen på Cafè M. Det är ett rejält kliv uppåt. Cafè M är stället Bens klubb kör regelbundet på och dit lockar de större namn som t ex Martin Celin eller Martin Lagos. Det ska bli kul, men jag är nevös.

Måste fixa till lite skämt nu.. Skriver imorn igen

12 december

Tillbaka till Bukowski

Jag gick upp för Ågatan. Två dagars supande tog ut sin rätt och jag andades häftigare än vad som annars är normalt. Dagarna stympas allt mer av vintern och mörkrets tidiga andetag började ge adventsljusstakarna i fönstren mening.

Jag hade tid och lust. Så jag gick in i stadsbiblioteket. I en fotölj med utsikt över den lilla parken som vissnade i mörkret höll jag i en gammal bekant.

Ett par minuter senare hade jag fått det jag ville ha. Min gamle och trogne vän Charles Bukowsi hade genom sina texter fått mig på fötter igen. Redo att gå ut. Som många gånger förut.

Han sa idag: att det är förbannat mycket enklare att vara poet än att vara man.

Word

10 december

Clownen

Igår så gjorde jag det igen. En större publik denna gång. När Ben stod däruppe och skämtade och jag var på tur, kom nervositeten. En skön orolig känsla som samlade sig i trakten kring hjärtat. Hög puls... Men fokuserad.

Tio minuter senare gick jag av scenen. Uppträdandet gick bra. Publiken kändes pepp och jag hade hyffsat flow i snacket, men det finns mycket kvar att utveckla.

Vill gå upp dit igen.

Om ni vill se standupen så klicka på länken nedan. Skämten är lite elakare än sist och det är lite nya grepp som testas. Håll till godo...

http://www.youtube.com/watch?v=IdR2qIhDS7I

7 december

Det jag glömde..

I förra inlägget glömde jag lägga till att min lillasyster kommer på besök i veckan. Vi och några vänner ska gå och se kungen av Linköping, Lars Winnerbäck, spela i Cloetta Center.

Jag har haft ett okomplicerat men stundtals intenvsivt förhållande till Winnerbäcks deppiga stämma. Hans mer avskalade låtar har i perioder fått mig att älska honom, medan de folkmusiksinsprirerade sångerna gör mig en smula nervös.
Bästa låten han har heter Över gränsen. Jag hoppas han spelar den.

Elegi, är fin också.
Jag gillar även hela Söndermarken.
och balladen med Miss Li.
Fan jag tror jag även gillar de två första skivorna. Speciell Kom.

Men Över gränsen är nog bästa låten. Ja det är den.

4 december

The beat goes on

Nästa vecka så släpps premiäravsnittet av podcasten Radyo Ryd. Ett humorprogram med samhällskritiska inslag som kretsar kring Linköpingsförorten Ryd. Jag, Mutto och Slimmy är de som knåpat ihop detta spektakel. Förhoppningsvis så blir det en lokal succè med nöjda lyssnare.
Jag är nöjd än så länge i alla fall. Men allt kan bli bättre...

Nästa vecka på onsdag så greppar jag micken i Cafè Baljan på campus. Jag ska försöka leverera bra stand up för en vad jag hoppas stor publik.

Spännande shit på G.

Ikväll ska jag och några vänner ha drinkparty hos min granne Lizzy. Det kommer bli fett. Fett med bacardi och fett med ös.

Heja!

2 december

Tolka fritt

Jag låter Tom Waits hesa murbräcka till röst leda vägen genom december. En röst som vittnar om 30 hårda år. I decembermörkret lyssnar jag på en röst som kommer från djupet.
Jag vet inte om han sjunger om kärlek eller abstinens efter droger. Avgör själva..
Vackert är det i alla fall.

You can throw it out in the rain

You can whip it like a dog

You can chop it down like an old dead tree

You can always see it

When you're coming into town

Once you hang it on the wall

You can never take it down

But there's one thing you can't lose

And it's that feel

You can pawn your watch and chain

But not that feel

It always comes and finds you

It will always hear you cry

I cross my wooden leg

And I swear on my glass eye

It will never leave you high and dry

Never leave you loose

It's harder to get rid of than tattoos

Tack Tom.. Så vad säger ni?

1 december

Sverige Sverige fosterland

Sverige, ett land som sover i ett hav med kinden mot Finland och Baltikum.
Sverige Sverige som blekt sina tänder för Europas utsträckta armar.
Sverige Sverige fosterland.

I Sverige bor ett folk som upprörs mer över grannens kvarglömda ludd i torktumlarn än över svälten i Darfur.
Sveriges befolkning hyllar mellandagsrean som en högtid men dricker dyrt kaffe när chansen dyker upp. Proffsboxning är förbjudet men vi blundar för hustrumisshandlarnas träffsäkra örfilar. Jag lever i ett land där jämställdheten är ett av de vackraste flaggskeppen, men där en romersk-katolsk syn på sexualitet råder. Monogamin är osynligt stadgad i grundlagen trots att skillsmässan är lika given i en tonårings liv som puberteten.

Sverige är ett decemberland som söver sin befolkning i tron om att vi är bäst i världen.
Bäst på vad?

När jag funderar över Sverige och mitt eget folk dras tankarna till ett par välskrivna rader från Carl-Johan Vallgren.

Sverige är ett geografiskt område på den skandinaviska halvön där schlagerstjärnorna kammar hem de tyngsta kulturpriserna, där frikyrkan står för dekadensen, och de viktigaste ligamatcherna i fotboll avgörs på självmål.

Tack Vallgren. I litteraturen finns svaren och trösten. För visst finner jag en ironisk broder i Carl-Johan. Jag hatar inte Sverige. Jag vill inte hellre bo i Uganda. Men jag blir ständigt påmind över vilket märkligt land vi bor i. Du och jag.

Sverige Sverige fosterland