20 april

PAUS, tills vem vet när.

Farväl till vapen Hemingway får låna ut en titel till min rubrik. Det stämmer så väl. Jag har ertappat mig själv med att ha gett upp de krig jag en gång bedrev mot världen. Vid 23 års ålder finner jag mig själv i den slitna metaforen barrikadens skugga. Någon annan står där uppe och skjuter mot väderkvarnar och plikter. Jag själv vet inte bättre än att bara gå den väg som trampats upp av generationer av vuxna människor. Människor som varit vuxna på det där tråkiga sättet.. Exemplefiera sil vouz plait! Exepel 1. I lördags satt jag öga mot öga med en man som skulle söka Idol. Utan ett spår av ironi hörde jag mig själv uttrycka optimistiska lyckönskningar och andra artigheter till denne sång och spelman. Kinaski anno 2006 hade säkert hånat karln' till tårar och låtit han sota för sitt lismande inför kommersen. Men inte denna gång. Exempel 2. Mitlou gjorde mig sällskap till Pitchers igårkväll. Där såg vi stockholmsderbyt mellan mitt älskade AIK och rivalen Djurgården. Lokalen var nästintill tom, endast en handfull djurgårdare, dagen till ära uppsnidade i blåblåahalsdukar hade hittat dit. Kinaski anno 2005 hade säkerligen mallat sig vid varje tillfälle som getts, och brölat ut diverse munbajs mot de säkerligen trevliga herrarna. Men inte denna gång. Mognaden sitter nog i respekten för andra människors val och sätt att vara, leva och heja. Det som förut kändes så viktigt är idag en annan människas angelägenhet. Jag har sagt farväl till vapen och farväl till striderna. Btw Jag vet fortfrande inte var Blogger fuckar med min styckesindelning!

3 april

Söndag Jag har en hemtenta i min gröna axelremsväska. Den ligger där och väntar, samtidigt som dess existens jäser i mitt medvetande likt en elak deg. Akademisk gympa i form av haru-läst-litteraturen-annars-jävlar-tenta känns så B. Jag gör hellre något annat. TV-spel gärna. Carola Häggqvist är i stan. Mitlou såg henne spatsera över Stora torget igår förmiddags. Hon hölls senare på kvällen en konsert till (ja vilkas?) stora lycka. Samtidigt är Idolcirkusen i stan. Audition hålls nere på stan och hundratals östgötar köar nu för att försöka göra verklighet av sina drömmar. Jag vet inte vad som är värst, Idol eller Carola. Men jag vet att jag är på säkert avstånd här hemma i lägenheten. En Eldkvarn skiva i spelaren, och en tenta i väskan.

31 mars

Im März Jag och ett par kompisar hängde på HG's internationella kväll i tisdags. Efter ett par öl blev jag modig nog att skifta utflödet till tyska. Jag hittade ett par sköna bayerska studenter nere i puben som skrattade åt mitt stående Tysklands-skämt. Tyskar skrattar alltid högt och länge när jag berättar att den första frasen jag lärde mig på deras språk var, "Deine Mutti steht von Aldi och spucht die Leute an." Likaså denna gång. Än mer roligt var att en av tyskarna var från Munchen, och hans stammisställe var electroklubben Rote Sonne, där jag själv dansade Robotdans förra våren. Jag älskar tyskar.. Sitter i skrivande stund och överväger kvällens alternativ. Antingen besöka John Doe för att se Kristian Antilla lira pop, eller gå till Egerhag å se honom spela lira Xbox.. Det lutar åt TV-spelet.

28 mars

Grimasch om morgonen Jag är lycklig. Läslycklig. "Reclown", Jan Cederqvists självbiografi som jag fick av Mutto i födelsedagspresent är briljant. Den är fylld av berättarlust, oviktiga detaljer och självgoda skrönor, precis som en bra självbiografi ska vara. Jag läste oavbrutet i nästan två timmar idag inne på stadsbiblioteket. Jag tror jag älskar den platsen. Den senaste tidens kulturkonsumtion har dock inte varit en rakt igenom härlig upplevelse. Igår såg jag Amir Chamdins filmatisering av Cornelis Vreesvijks liv. Det var en dålig film. Trots en snyggt foto och en rejäl portion snygga rockposer blev filmen en uddlös historia. Berättelsen rörde sig blytungt över decennierna och karaktäterna var konturlösa. Ingenting kändes viktigt med filmen. Inte ens Cornelis. Comeniusstipendiet spökar lite i mitt huvud. Det är en oro och en förväntan som leker med varandra där inne. Jag försöker få tag på tankarna. Det är ett år kvar. Så kort så fort. blogspot krånglar, styckeindelning verkar inte tillåtas idag.

26 mars

Vilse med flit

Det är med en dämpad känsla av glädje jag kan konstatera att jag nu har funnit ett nytt mål att fokusera på.
Jag har blivit antagen till Comenius Assistent Program. Det är ett stipendium som tillåter mig att göra utlandspraktik för en period på 24 veckor. Utlandsvistelsen är planerad till nästa vår, och vilket land jag åker till är ännu inte bestämt. Men jag är lycklig ändå.
Jag ser fram emot att ännu en gång få lämna och komma tillbaka. Det finns en tjusning i att gå vilse med flit för att sedan se sig om.

Idag har jag och några vänner varit på skivmässan nere i Kupolen. Stadens LP-nördar hade för en dag lämnat garagen för att trängas med fyndkåta studenter i den smått muggiga konsertlokalen. Jag lämnade plejset med en Morrissey, en Reeperbahn och en samling Eldkvarn. Sedan fikade och skrattade åt gårdagens roligheter.
Det har varit en bra dag..

24 mars

Blå

Veckorna förbrukas och glöms i väntan på sommaren. Jag vill ha sommar och ledigt. Chompen säger att vi ska göra Gotland, vilket jag tycker är en bra idè. Tofta, munken, galgberget, östkusten och fårö. Jag vill inte ha mera innland.
Det blåser över slätten. Från alla håll.

Idag är jag ledig från jobb. Tänkte gå ner till Chocolat för att ta igen lite missat plugg, kanske läsa Nesser. På sistone har jag känt mig lite tunn. Som bröd med för lite smör, precis som Bilbo skulle ha sagt. Det botas bäst med lite samvetesplugg och lyxigt kaffe.

22 mars

Nessssssser

Jag har aldrig blivit riktigt drabbad av Håkan Nessers författarskap. Det finns något malligt och förnämt över hans skrivande, vilket har stört mig när jag tidigare läst hans böcker.
MEN..

Maskarna på Carmine Street, är en fantastisk liten bok. Malligheten och det semi-intellektuella frosseriet är fortfarande påtagligt, men historien är briljant berättad. Tät, öm, tungsint och spännande som en bra bok bör vara. Berättelsen kretsar kring författaren Eric som tillsammans med sin fru sörjer sitt försvunna barn. De flyttar till New York för att få grepp om livet och saknaden. De glider isär samtidigt som de blir mer och mer isolerade. Det dricks mycket kaffe och promeneras en del, men mest av allt berättas det om livet.
Två tummar upp för Maskarna på Carmine Street

Hejpådej Nesser!

19 mars

Ett inställt gig är också ett gig..

har nationalskalden och alltiallokonstnären Ulf Lundell en gång sagt. Jag undrar om Kleerup har samma avslappnade inställning till borttappade spelningar. Igår blev jag och 299 andra popglada själar besvikna när han ställde in konserten på NH, endast timmar innan han skulle entra scenen med sitt band Me and My Army. Men kvällen gick inte till spillo. Jag och det vanliga gänget bjöd ändå upp till fest.

Det vanliga gänget började med en trerättersmiddag hos Egerhag och Angie. Mutto och Egerhar stod för kockandet - och de gjorde det bravur! Förrätten var en historia som bestod av en pilgrimmsmussla och hemmagjord marmelad, härligt upplagt på lövtunn rödbetscarpaccio.
Till varmrätt bjöd gossarna på kyckling och rofrukter, med en honungsås till som var från en annan värld.
Smakorgien toppades med en chokladig efterrätt till smaksatt kaffe. Applåd, ridå, fest!

Idag är dagen efter och solen skiner. Hejpa

16 mars

Crazy times

Japan blir översvämmat och strålat.

Kaddaffi (stavning?), går bananas och vägrar inse att varken hans folk eller omvärlden diggar hans stil.

En man, CHOCKERANDE, med mustasch tar över sossevraket efter Mona Sahlin. En nödlösning kallar experterna det.

Mannen med den lenaste av röster och rytm har gått ur tiden. Vila i frid Nate Dogg!

AIK slår ut regerande mästarna tillika grundserievinnarna HV71. Åsa-Nisse-gänget fick se sig själva åka ur slutspelet inför ett Hovet fyllt till bredden av svartgult. AIK for the win!

Kaos på jorden...