29 juli

Hete Harald

Vi som har hjärndöda arbeten, vi har förmånen att kunna dela oss i tu. Ena halvan av jag sorterar post och den andra lyssnar på radio. Eftersom medelåldern på posten är hyffsat hög så är det P4 Stockholm vi lyssnar på dagarna i ända.

Detta är P4 Stockholm på morgonen.

Nyheter
Trafiknyheter
Nyheter
Robyn, Dancin on my own, som avbryts av gissa vad:
Trafiknyheter
Väder
Trafiknyheter
Nyheter
Lisa Nilsson, Samma Andetag
Nyheter
Väder
Nytt försök med Robyn, Dancing on my own, avbryts dock av:
Trafiknyheter
Randomlåt av Mauro Scocco
Nyheter
Väder
Trafiknyheter

och så fortsätter det....

Fram till eftermiddagen. Då sätter Harald Treutiger (ja, han från 24 karat) igång sitt myspysiga och melankoliska pratprogram, som till största del går ut på att man ska lyssna på hans inochutandning, samt hans göteborskt naiva föreställningar om världen. Idag intervjuade Harald sångerskan Maia Hirasawa. Intervjun gick ut på att hon skulle berätta om sitt liv i Japan, och Harald skulle låta förvånad slash intresserad över varje detalj ur hennes liv. Harald blev flåsig på ett myspelligt sätt och lyckades klämma in att han varit kär i henne sedan hennes bortglömda medverkan i melodifestivalen 2008. Hete Harald.

P4 Stockholm är det enda som kan få mig att sakna Linköping just nu.

27 juli

Inte redo, men vem fan är det?

Om nästan presajsly en månad ska jag gå upp på scenen för att göra stand up igen. Cafè M, säsongspremiär för Lkpg HAHA, förmodligen fullproppat med folk. Jag är nervös redan nu. På sistone har jag jobbat på ett nytt set, en ny laddning med skämt och driverier. Känns mer läskigt än någonsin. Men också mer spännande.

Sommarkvällarna börjar bli mörkare och kallare. Dricker ett glas rött ikväll. Rosèn kanske har gjort sitt för i år. Vet inte.

Börjar bli redigt trött på jobbet. Dagarna vävs ihop per automatik. Dagens höjdpunkt är mina stunder med Markus Luszak under resorna till och från Kengen.

Är inte redo för allt. Men vem fan är det?
Nu kör jag.

25 juli

Töntarna

Brorsan och jag gick och såg Kent spela på långholmen i torsdags. Det var en bra spelning rakt igenom. Inget sentimental smörja (Winnerbäck), utan de gamla låtar de spelade var sminkade i elektrobas och framfördes på ett härligt sätt. Låten Ensamheten från skivan Röd var fetast. Tyvärr så orkade inte de pösmagiga sensjuttitalisterna i publiken röra på sig till Kents nya mer dansvänliga elektrorock. Utan det blev en tämligen lugn afton, vilket jag i och för sig behövde.

Som jag tidigare berättat har jag sökt en plats i ett kollektiv inför hösten. Om det löser sig, så bor jag i fortsättningen i en femrummare i Valla, ett stenkast från kyrkogården mellan Ryd och centrala Linköping. Träffade en från kollektivet igår på Waynes vid medis. Hon hette Anna och var från Åland. Jag försökte var så avlsappnat charmig och fullständigt normal som jag bara kan. Jag tror det gick hyffsat, hon sa att jag skulle få svar på måndag.

Varför har jag fastnat i How I met your mother? Jag har baktalat serien i två år, och nu sitter jag fastlimmad framför dumburken så ofta jag kan 19.00 (20.00 på söndagar), för att få höra på Barneys sexskämt och för att följa Robin och Teds "Ross n' Rachel"-aktiga relation. Varför?

21 juli

Sommar sommar sommar

å du härliga sommar..

Svettigt och släpigt ute på postturen i Brunna. Sitter efterdåsig i mammas kök och funderar på boken jag läser. Boktjuve, skriven av Markus Luszak. En internationell best seller som verkar lovande. Mer om den senare.

AIK kvalar in till Champions Leauge ikväll. Håller tummar och tår.

På sistone har jag effektivt lyckats undvika att ta tag i mitt bostadssökande inför höstterminen i Linköping. Lathet, tidsbrist och ett kvävt intresse ligger till grund för detta oansvariga beteende.
Ska ta tag i skiten imorgon.. Eller?

18 juli

För femte året i rad

firade vi Chompens födelsedag på hans landställe utanför Enköping. Fem vänner tog sig ut för att grilla, dricka öl och bada ifrån brygga. Det gick ovanligt smidigt till. För att vara ett rätt barnsligt grabbgäng så blev det ganska städat. Chompens farsa har stått ut med både det ena och det andra efter våra årliga besök. Denna kväll var det bara luftgervärsskyttetävlingen som upprörde the man of the house.

Är lite seg idag efter utflykten. Min mor har kommit tillbaka efter en tågluff på rivieran, så ikväll vankas det kycklingsallad och tilltugg. Måste sova lite först för att stila till mig.

Veckan som kommer är fylld med jobb. Breven skall som vanligt delas ut. Vissa stunder vill jag banna denna värmebölja som lagt sig över vårt land, men med den senaste svinkalla vintern i närminnet så försöker jag hålla god min.

Skriver snart igen.

14 juli

Manly man

Littorin Littorin vad har du ställt till med? Jag har aldrig haft mycket till övers för vår förre arbetsmarknadsminister, men detta tar priset. Smutsigt och ovärdigt (jo jag tror han är skyldig). Skandalöst avsked från Herr Otto, som nu får vandra nedför en medial golgata.

Läste idag ut Mons Kallentofts senaste Malin Fors-deckare. Mons poliser jagar mördare, våldtäktsmän och annat pack över östgötaslätten och är ett skönt gäng som gärna krökar till när chanser ges. För att vara deckarförfattare har Kallentoft ett förvånansvärt bra och underhållande språk. Snitsiga formuleringar och tänkvärda inre dialoger lyfter hans annars ganska orealistiska polisskilldringar.

Sitter nu framför TV:n och undviker solen. Efter en dag på posten vill jag bara vara i skugga.

Ciao

10 juli

Dansa då!

Ramlade mig hem från Sommar. Med vinglande steg följde jag Kungsholmsstrand, trots mörkret var det så pass varmt att jag bar min jacka i handen. Lämnade sällskapet inne på klubben för sömn och vila. Kände mig aldrig riktigt hemma där.

Vi går längs med stranden
av ett stort ensamt vatten
Jag har lämnat dem jag älskar
Nu går vi rakt ut i natten

Jo jag tänkte på textraderna skrivna av Plura.

Skeppsklockan slår
på en båt nedför floden
Alla ska vi ner
ner ner ner

Ikväll ska jag ner igen. Mutto bjuder upp till party på debaser.

Jag säger aldrig nej.

6 juli

I don't mind

På sistone har jag snöat in helt på Nicke Andersson. Jag vet inte varför jag började, men jag vet varför jag inte slutar. Nicke Andersson är en bortglömd typ av musiker, en utdöende sort i popkletiga musiksverige. Jag har varit med om två minnesvärda konserter med det nu nedlagda projektet Hellacopters. Det var länge sen nu. 2001 och 2003 tror jag.
Nicke Andersson har fattat att Rock n' Roll är en konstart i sig. Det är inte lätt att vara "garage-ig" och samtidigt cool, och på samma gång göra bra musik. Flämtig rock med banala texter kan ställa till med en hel del skön oröra i min vardag. I alla fall så länge det är med finess ala Andersson. Lyssnar mycket nu på hans soulband The Solution. Coolt, energifullt, svängigt och oförtjänt olyssnade bland gemene man är The Solution. Ändra på det gott folk.

Hälsade på min morfar efter jobbet idag. Drack där två stycken burkar Arboga till lunch. Helt jäst sitter jag nu och försöker peppa inför semifinalen. Heja Uruguay!

4 juli

Söndag

Är på ett mystiskt humör. Diskbänksrealistisk söndagsmorgon. Åt lite bacon till frukost och lyssnade på the Drums. Är inte alls bakis efter igår, vilket är märkligt. Drack öl och vin nere på Trädgårn tillsammans med sollentunas finest. Vi blev tillräckligt druckna för att senare sätta oss på Harry B James.

Något märkligt är det med dagen idag. Ska skaka av mig detta vad. Har planerat in att träffa min far om ett par timmar. Vi ska löpträna ute på järvafältet. Se där.

Börjar om allt igen.

2 juli

Skullekunnavart

Vi drack vin och skrålade med till gamla Eldkvarnlåtar, jag och min bror. Törstiga och sugna på mer lämnade vi hans lägenhet runt tiotiden för att finna liv i vasastan. Efter en kort men tämligen vinglig promenad entrade vi Arizona Bar på rörstrandsgatan. Stället var nästintill tomt på folk, men vi steppade ändå fram till baren och beställde varsin öl. Lutandes mot bardisken svepte jag med blicken över den ödsliga lokalen, och då fick jag plötsligt syn på aftonbladets fotbollskrönikör Robert Laul. Han satt bredvid en till synes uttråkad blond donna med välsvarvad kropp. Lauls blick mötte min och han höjde på ögonbrynen, för att sedan viska något i den långbenta blondinens röra.
Jag gjorde min bror uppmärksam på Lauls närvaro, och kändiskåta som vi är parkerade vi oss vid bordet intill Laul och hans sällskap.
Tankad med vin och mod böjde jag mig över till Laul och sa:
"Öh Laul, va säger du om försäljningen av Martin och Bojan" (två AIK-spelare som lämnat klubben i veckan)
"Äh svårt att säga nu, får vänta tills mer information kommer ut, men fan! När du stod i baren trodde jag att du var Håkan hellström! Min kompis här (han la handen på damens ben) trodde samma sak!"
Blondinen nickade instämmande.
"Ne, jag är bara jag", svarade jag och tog en klunk öl.
Sen pratade vi lite fotboll tills han blev uttråkad och gick hem. Jag likaså.