Stor i orden, Kaos på jorden

20 april

2011-04-20T02:21:00.001-07:00

PAUS, tills vem vet när.

2011-04-05T08:34:00.000-07:00

Farväl till vapen Hemingway får låna ut en titel till min rubrik. Det stämmer så väl. Jag har ertappat mig själv med att ha gett upp de krig jag en gång bedrev mot världen. Vid 23 års ålder finner jag mig själv i den slitna metaforen barrikadens skugga. Någon annan står där uppe och skjuter mot väderkvarnar och plikter. Jag själv vet inte bättre än att bara gå den väg som trampats upp av generationer av vuxna människor. Människor som varit vuxna på det där tråkiga sättet.. Exemplefiera sil vouz plait! Exepel 1. I lördags satt jag öga mot öga med en man som skulle söka Idol. Utan ett spår av ironi hörde jag mig själv uttrycka optimistiska lyckönskningar och andra artigheter till denne sång och spelman. Kinaski anno 2006 hade säkert hånat karln' till tårar och låtit han sota för sitt lismande inför kommersen. Men inte denna gång. Exempel 2. Mitlou gjorde mig sällskap till Pitchers igårkväll. Där såg vi stockholmsderbyt mellan mitt älskade AIK och rivalen Djurgården. Lokalen var nästintill tom, endast en handfull djurgårdare, dagen till ära uppsnidade i blåblåahalsdukar hade hittat dit. Kinaski anno 2005 hade säkerligen mallat sig vid varje tillfälle som getts, och brölat ut diverse munbajs mot de säkerligen trevliga herrarna. Men inte denna gång. Mognaden sitter nog i respekten för andra människors val och sätt att vara, leva och heja. Det som förut kändes så viktigt är idag en annan människas angelägenhet. Jag har sagt farväl till vapen och farväl till striderna. Btw Jag vet fortfrande inte var Blogger fuckar med min styckesindelning!

3 april

2011-04-03T00:33:00.000-07:00

Söndag Jag har en hemtenta i min gröna axelremsväska. Den ligger där och väntar, samtidigt som dess existens jäser i mitt medvetande likt en elak deg. Akademisk gympa i form av haru-läst-litteraturen-annars-jävlar-tenta känns så B. Jag gör hellre något annat. TV-spel gärna. Carola Häggqvist är i stan. Mitlou såg henne spatsera över Stora torget igår förmiddags. Hon hölls senare på kvällen en konsert till (ja vilkas?) stora lycka. Samtidigt är Idolcirkusen i stan. Audition hålls nere på stan och hundratals östgötar köar nu för att försöka göra verklighet av sina drömmar. Jag vet inte vad som är värst, Idol eller Carola. Men jag vet att jag är på säkert avstånd här hemma i lägenheten. En Eldkvarn skiva i spelaren, och en tenta i väskan.

31 mars

2011-03-31T07:39:00.000-07:00

Im März Jag och ett par kompisar hängde på HG's internationella kväll i tisdags. Efter ett par öl blev jag modig nog att skifta utflödet till tyska. Jag hittade ett par sköna bayerska studenter nere i puben som skrattade åt mitt stående Tysklands-skämt. Tyskar skrattar alltid högt och länge när jag berättar att den första frasen jag lärde mig på deras språk var, "Deine Mutti steht von Aldi och spucht die Leute an." Likaså denna gång. Än mer roligt var att en av tyskarna var från Munchen, och hans stammisställe var electroklubben Rote Sonne, där jag själv dansade Robotdans förra våren. Jag älskar tyskar.. Sitter i skrivande stund och överväger kvällens alternativ. Antingen besöka John Doe för att se Kristian Antilla lira pop, eller gå till Egerhag å se honom spela lira Xbox.. Det lutar åt TV-spelet.

28 mars

2011-03-28T09:36:00.000-07:00

Grimasch om morgonen Jag är lycklig. Läslycklig. "Reclown", Jan Cederqvists självbiografi som jag fick av Mutto i födelsedagspresent är briljant. Den är fylld av berättarlust, oviktiga detaljer och självgoda skrönor, precis som en bra självbiografi ska vara. Jag läste oavbrutet i nästan två timmar idag inne på stadsbiblioteket. Jag tror jag älskar den platsen. Den senaste tidens kulturkonsumtion har dock inte varit en rakt igenom härlig upplevelse. Igår såg jag Amir Chamdins filmatisering av Cornelis Vreesvijks liv. Det var en dålig film. Trots en snyggt foto och en rejäl portion snygga rockposer blev filmen en uddlös historia. Berättelsen rörde sig blytungt över decennierna och karaktäterna var konturlösa. Ingenting kändes viktigt med filmen. Inte ens Cornelis. Comeniusstipendiet spökar lite i mitt huvud. Det är en oro och en förväntan som leker med varandra där inne. Jag försöker få tag på tankarna. Det är ett år kvar. Så kort så fort. blogspot krånglar, styckeindelning verkar inte tillåtas idag.

26 mars

2011-03-26T09:12:00.000-07:00

Vilse med flit

Det är med en dämpad känsla av glädje jag kan konstatera att jag nu har funnit ett nytt mål att fokusera på.
Jag har blivit antagen till Comenius Assistent Program. Det är ett stipendium som tillåter mig att göra utlandspraktik för en period på 24 veckor. Utlandsvistelsen är planerad till nästa vår, och vilket land jag åker till är ännu inte bestämt. Men jag är lycklig ändå.
Jag ser fram emot att ännu en gång få lämna och komma tillbaka. Det finns en tjusning i att gå vilse med flit för att sedan se sig om.

Idag har jag och några vänner varit på skivmässan nere i Kupolen. Stadens LP-nördar hade för en dag lämnat garagen för att trängas med fyndkåta studenter i den smått muggiga konsertlokalen. Jag lämnade plejset med en Morrissey, en Reeperbahn och en samling Eldkvarn. Sedan fikade och skrattade åt gårdagens roligheter.
Det har varit en bra dag..

24 mars

2011-03-24T01:52:00.000-07:00

Blå

Veckorna förbrukas och glöms i väntan på sommaren. Jag vill ha sommar och ledigt. Chompen säger att vi ska göra Gotland, vilket jag tycker är en bra idè. Tofta, munken, galgberget, östkusten och fårö. Jag vill inte ha mera innland.
Det blåser över slätten. Från alla håll.

Idag är jag ledig från jobb. Tänkte gå ner till Chocolat för att ta igen lite missat plugg, kanske läsa Nesser. På sistone har jag känt mig lite tunn. Som bröd med för lite smör, precis som Bilbo skulle ha sagt. Det botas bäst med lite samvetesplugg och lyxigt kaffe.

22 mars

2011-03-22T11:08:00.001-07:00

Nessssssser

Jag har aldrig blivit riktigt drabbad av Håkan Nessers författarskap. Det finns något malligt och förnämt över hans skrivande, vilket har stört mig när jag tidigare läst hans böcker.
MEN..

Maskarna på Carmine Street, är en fantastisk liten bok. Malligheten och det semi-intellektuella frosseriet är fortfarande påtagligt, men historien är briljant berättad. Tät, öm, tungsint och spännande som en bra bok bör vara. Berättelsen kretsar kring författaren Eric som tillsammans med sin fru sörjer sitt försvunna barn. De flyttar till New York för att få grepp om livet och saknaden. De glider isär samtidigt som de blir mer och mer isolerade. Det dricks mycket kaffe och promeneras en del, men mest av allt berättas det om livet.
Två tummar upp för Maskarna på Carmine Street

Hejpådej Nesser!

19 mars

2011-03-19T04:48:00.000-07:00

Ett inställt gig är också ett gig..

har nationalskalden och alltiallokonstnären Ulf Lundell en gång sagt. Jag undrar om Kleerup har samma avslappnade inställning till borttappade spelningar. Igår blev jag och 299 andra popglada själar besvikna när han ställde in konserten på NH, endast timmar innan han skulle entra scenen med sitt band Me and My Army. Men kvällen gick inte till spillo. Jag och det vanliga gänget bjöd ändå upp till fest.

Det vanliga gänget började med en trerättersmiddag hos Egerhag och Angie. Mutto och Egerhar stod för kockandet - och de gjorde det bravur! Förrätten var en historia som bestod av en pilgrimmsmussla och hemmagjord marmelad, härligt upplagt på lövtunn rödbetscarpaccio.
Till varmrätt bjöd gossarna på kyckling och rofrukter, med en honungsås till som var från en annan värld.
Smakorgien toppades med en chokladig efterrätt till smaksatt kaffe. Applåd, ridå, fest!

Idag är dagen efter och solen skiner. Hejpa

16 mars

2011-03-16T08:45:00.000-07:00

Crazy times

Japan blir översvämmat och strålat.

Kaddaffi (stavning?), går bananas och vägrar inse att varken hans folk eller omvärlden diggar hans stil.

En man, CHOCKERANDE, med mustasch tar över sossevraket efter Mona Sahlin. En nödlösning kallar experterna det.

Mannen med den lenaste av röster och rytm har gått ur tiden. Vila i frid Nate Dogg!

AIK slår ut regerande mästarna tillika grundserievinnarna HV71. Åsa-Nisse-gänget fick se sig själva åka ur slutspelet inför ett Hovet fyllt till bredden av svartgult. AIK for the win!

Kaos på jorden...

14 mars

2011-03-13T23:38:00.000-07:00

En helg i bergen

Dålig aktivitet på bloggen. Skämmes!

Mina storasyskon var här i helgen. Vi drack vin och öl, åt middag och gick längs vattendrag. Det kändes fint.

Och nu är mitt sociala liv hotat... Via Mando har jag lyckats låna Xbox-spelet Alan Wake. Det verkar vara ett maffigt och totalt utpsykat spel som sätter nerverna på prov. Om ni tycker det verkar ball så läs om Mandos infernoliknande spelupplevelse i hennes alltid lika underhållande blogg. http://amandahildur.blogg.se/

Helgen är över, jag stiger ner från bergen.
Jag verkar inte ha något jobb idag. Du och jag alan, du och jag

9 mars

2011-03-09T08:52:00.000-08:00

Gott nytt år Kinaski

Igår fyllde jag år. Det firades i stillsamhet med middag och i goda vänners lag på HG. Det känns ingenting alls att bli 23. Jag känner skuld över min emotionella nollställdhet angående min ålder. Det känns som om jag borde veta bättre, nojan borde börja krypa under huden.

Reflektioner över mitt 22:a år i livet: Mycket har hänt. Jag har bott utomlands, rest runt i forna jugoslavien, slavat på posten, studerat, fått nya jobb, gjort nya gig och träffat nya människor.
Har jag växt? Om jag har det, i så fall på vilket sätt?
Jag har blivit klokare på det där tråkiga sättet. Rastlösheten har börjat ta nya former. Äventyren har blivit mer vardagliga och målen mer realistiska. Dagar repriseras och jag ser mig själv finna mening i rutinerna som uppstår. Jag tror jag är lyckligare idag än när jag var 20 eller 21. Men hur kan man veta...

Ikväll äter jag Mitlous upptinade lasagne till middag. Me myself and I

6 mars

2011-03-06T08:50:00.000-08:00

Unga män

Ari och Chompen kom ner på blixtvisit igår och stannade över natten. De hade med sig en kapten och en halvliter Cocacola. Vid tiorycket var vi klara med förfriskningen och manskapet manade på om utgång. Glada och mosiga åkte vi en onödig taxiresa ner till Ågatan. Väl där bestämde vi oss för att testa vad Harrys hade att bjuda på.
Stället var smockat med fyrtiotaggade honor i för små toppar, ölmagade herrar i dyra kostymer och en rejäl hop östgötar i nästantrettioårsåldern. Det hela var festligt och fantastiskt.
Vi smälte in sådär, men till slut fann vi trevligt umgänge i en trio hårdrockare. De gillade Ozzy Ousbourne och SAAB som arbetsgivare. Riktiga knegare.
Efter ett par bärs och ännu en onödig taxiresa somnade vi sött hemma i kollektivet.
Idag har vi bara ätit och tittar på film.
Bra helg.

3 mars

2011-03-02T22:40:00.000-08:00

Intressanta fakta jag uppsnappat ifrån Nacka-biografin

Hammarby spelade i division 3 under hela 1940-talet
Under samma årtionde hade majoriteten av söderborna dass på gårn' istället för vattenklosett
Nacka gick till AIK 1949 därför att klubben sågs som överlägsen i Stockholm vid den tiden
Indien avstod från att delta vid fotbolls-VM 1950 eftersom FIFA förbjöd spelarna att spela utan skor.
De första svenska Italienproffsen, t ex Gunnar Nordahl, Gunnar Gren och "Garvis" Carlsson tjänade ungefär 1500 kronor i månaden i sina nya superklubbar.
Dessa "hutlösa" summor irriterade SVFF till den grad att de uteslöt de pengakåta proffsen från landslaget. Detta för att rädda och bevara den hederliga amatörandan inom svensk fotboll.
Nacka var blond och glad i alkhol
AC Milan, heter Milan och inte Milano eftersom det var en engelsman som grundade klubben.
Typ många var fascister i Italien under 1930-talet.

28 februari

2011-02-28T08:10:00.000-08:00

Måndag

Om du köper Aftonbladet idag så kan du läsa hur 41 kändisar min statsminister Olof Palme. Det är 25 år sedan han blev skjuten. Jag får en känsla av att medias uppmärksammande artiklar och inslag kring detta är lite av den pliktskyldiga typen. Palme är och var en symbol för mångt och mycket i Sverige, men ända sedan Christer Pettersson dog känns det som att vi kollektivt valt att sortera in Palmemordet i historieböckerna. Nu måste kändisar uttrycka sin saknad av Palme för att väcka uppseende kring hans minne.
Varför är Palme viktig?
Vi refererar till honom som sanningsägaren. Vad skulle Palme sagt om Khaddafi, om Ben Ali?
En sanningssägare har dock inte alltid rätt, och 1970-talets "goda mot onda" - retorik kan kännas otymplig i dagens globaliserade politik. Men jag tycker ändå att det är viktigt att uppmärksamma den gamle statsministern i dessa dagar. Att stå för någonting överhuvudtaget är idag inte ens en självklarhet.

27 januari

2011-02-27T02:50:00.000-08:00

Kvällens drink

Hela helgen har varit en buffè av festligheter och skojigheter. En gammal vän från Kengen har varit nere och stökat, jag har hängt med grabbarna, lirat axies, ätit kladdkaka med Mitlou och jag har druckit kvällens drink på HG.
Jag är fruktansvärt trött idag.

Jag måste börja sköta bloggen bättre.
Imorgon skriver jag något briljant.

23 februari

2011-02-23T11:26:00.000-08:00

Billigt som fan

Jag har varit sjuk ett par dagar. Feber hit och dit. Det är skönt att det är över. Så pass skönt att det kändes extra bra att gå bananas på bokrean idag.
Jag kom över detta.

Håkan Nesser, Maskarna på Carmine Street. Svensk författarking om New York, kan bli intressant.
Siri Hustvedt, Sorgesång. Fantastisk författare. Motivering överflödig.
Vargos Llosa, titel bortglömd. Nobelprisvinnare, beskrivningen av historien i baksidetexten skvallrar om superb sydamerikans macholitteratur. Underhållande grymt, måste udnersökas.
Gunnar Persson, Nacka. Biografi över fotbollslegendaren Nacka Skoglund. Verkade välskriven och intressant. Fotboll och litteratur, två goda ting....

Mötte upp Mitlou och Mutto för en lunch efter min shopping spree. Efter lunchen gick vi och kollade in lite modern konst på Passagen. Vi nickade förstående och insiktsfullt åt installationerna och videoverken, sedan stack vi hem till mig och tittade på Some Kind of Monster.

Nu är det kväll

20 februari

2011-02-20T00:45:00.000-08:00

Det var lördag

Med bultande tinningar och en torr hals vaknade av jag av att en blöt tunga lekte med mina fingrar. Det var mysigt, men en aning perverst. Jag tog tag i dagen och situationen. Jag satte mig upp och fann mig i muttos vardagsrum. Zach, min hårige vän satt vid min sida med trånande blick. Allright.
Det var en fin morgon utanför fönstret. Jag bestämde mig för att ta ut Zach på en promenad.

Zach är en liten men tuff streetdogg. Han är bestämd i sin uppfattning om att han är kvarterets alphahane. Dock muckar han inte gräl genom att visa tänder och kulor. Han är smartare än så.
Vi gick upp mot fotbollsplanen i ryd. För zach går hans turf war ut på att pissa så ofta som möjligt. Han markerar revir genom att lämna gula snöhögar i varenda streetcorner. På något sätt kände jag mig delaktig i detta. Det kändes fint.

När vi kommit fram till fotbollsplanen stod vi där längs ena långsidan och såg ut över solens dans på fotbollsplanens vita bädd. Plötsligt får vi syn på ett annat crew. Från kortsidan till vänster dyker en elak liga upp och det är bäddat för trubbel. Det är en ohelig allians bestånde av en ogudaktig blandning av ras och människa. Det är en svajig och klent byggd tant som frontar med två Jack Russels. De två små muterade råttorna till hundar är uppbackade av en stor fet Schäfer-någonting-blandning. Hundarna är kopplade kopplade till vår stora lättnad, men när de får syn på mig och min kompan går de in i attack mode.
Jag och Zach är vana vid showdowns så vi gör ett strategiskt move - vi gör en stand off. Sakta backar vi ett par meter in på fotbollsplanen och låter våra antagonister göra nästa drag.
Den osymetriska kvartetten går förbi. Hundarna skäller och rycker, men tanten förblir stabil i kontrollen av sina lakejer. Hon tyckte väl också att det var en för fin dag för blodspill.
När de passerat oss rullar jag och Zach vidare ner mot centa. I besvikelse över den uteblivna fajten nöjer sig Zach med att flera gånger pissa i fegisarnas fotspår. That's ma boy.

17 februari

2011-02-17T10:48:00.000-08:00

News

Bahrain, Jordanien och Iran.
Tunisien och Egypten satte demokrati på agendan. Folken sluter upp, ställer krav, protesterar. Den demokratiska västvärlden ser på och nickar förstående åt det godartade kaos som spridit sig. Våra turistparadis har stått i brand. Ur askan hoppas vi att något mer än lyxhotell och krimskramsbutiker ska växa fram. Ett rum för demokrati.

Ikväll ska de svenska lärarnas kompetens diskuteras i SVT debatt. Jag ska sitta med benen i kors och med näsan i vädret. Tolka det hur ni vill

15 februari

2011-02-15T08:52:00.000-08:00

Alla hjärtans dag

En bekant på facebook uppdaterade sin status med dessa rader igår:

"har en tokmysig alla hjärtans dag-kväll med en underbar flickvän. Är du en bitter, avundsjuk singel? Lär dig ragga så slipper du sitta ensam nästa gång."

Jag undrar vad för slags cynisk och snedvriden människosyn som ligger bakom sånna här utlåtanden. Kan va ett skämt iof. Då är det nästan kul..

13 februari

2011-02-13T02:22:00.000-08:00

Sara

Trots att bokrean snart brakar loss så kunde jag inte avstå från ett litet bokköp igår. Jag köpte Sara Stridsbergs Darling River på pocket. Stridsberg, svensk litteraturs wonderchild - är mer än lovligt omskriven och hyllad. Så jag känner mig lite keff att jag inte tidigare undersökt whats the fuzz is about.
Just nu läser jag en julklapp från min pappa. Frank Partonys Tändstickskungen. Partony är en amerikansk journalist och boken handlar om Ivar Kreugers sista tio år i livet. Den är tung som bly, proppad med ekonomiska termer och elegans ala 1920-tal. Helt klart läsvärd.

Veckan som kommer. En vecka som varit. Repris.

10 februari

2011-02-10T06:24:00.000-08:00

Enhejdundranstorsdag

Steg upp i ottan för att närvara vid en arbetsintervju. Mina starka och svaga sidor var redo. Jag var trött. En vit välstruken skjorta hade jag på mig, och en trevlig kofta.

Efteråt gick jag och Enöga en sväng på stan. Han hade sökt samma jobb. Vi tittade på skor, åt thailändskt och satte oss till sist på stadsbiblioteket och slötittade i amerikanska vänsterblaskor.
Akademiker som har ledigt liksom.

Ikväll ska Mutto, Emil och Egerhag spela på HG. Jag är förväntansfull och redan en smula stolt. Inte ens om hela världen sögs in i ett svart hål skulle kvällen kunna sluta i annat än en fullbordad succè.

Jag njuter av torsdagens sekunder. Snön faller och smälter. Det är som om våren kommer underifrån.

7 februari

2011-02-06T21:46:00.000-08:00

The world chico

Igår rörde jag knappt på mig över huvudtaget. Jag håller på att bli förkyld.
Mitlou, Chompen och jag satt och rehabade framför TV:n nästan hela dagen.
Efter att ha glott på Vem vet mest i två timmar satte vi igån Scarface.
Sedan satt vi där och kommenterade Miami-gangstarnas tidstypiska klädsel och fyllde i repliker.
Det var en smått fantastisk söndag

Solsidan också. Damn.. Det är så jävla bra

4 februari

2011-02-04T05:58:00.000-08:00

Komikern

Efter allt var slut, när publiken var på väg ut från lokalen, stod jag och pratade en stund med Parlamentet-komikern Marika Carlsson. Hon tyckte att jag hade varit bra, förvånansvärt bra. Jag tyckte själv att jag hade kört lite på tomgång, men publiken verkade nöjda. De skrattade. Inte hysteriskt, men tillräckligt.
Jag skippade ölen och gick hem.

Det är en fin dag idag. Solen har stått högt och en kraftig vind låter träden svaja som i hypnos. Jag har ett lagom dyrt vin på kylning och vänner som ställer till med fest.
Komikern från igår gömmer sig i ett skåp någonstanns. Inte en ironisk gest kan förstöra perfektionen av ett välförtjänt lugn.

1 februari

2011-02-01T09:31:00.000-08:00

Gråskala

Jag vill inte vara ledsen. Jag vill inte vara förvirrad. Jag vill inte tveka på hur jag ska förhålla mig till saker.

På sistone är det som att allt vill ställa sig på sin spets.
Jag lyssnar och försöker förstå. Men den ena nyheten efter den andra tvingar mig till ett ofrivilligt grubblande.

Ett stilla kaos. En ton i en gråskala. Jag letar efter ett andetags avstånd för att förstå vad jag ska säga och göra, men nu vill ingenting komma till mig utan kamp.
Samtidigt dras jag mot en torsdag. En kväll då jag ska ställa mig på scenen och driva med världen framför en publik som skrattar och ler.
Vill jag spä på myten om den gråtande clownen? Knappast.
Jag vet att det är jag själv som är kaptenen som styr vart åbäket livet ska ta vägen. Och jag tror förändringarna och besluten är inom räckhåll.

30 januari

2011-01-30T02:08:00.000-08:00

Söndag

Det ultranördiga spelet Axies and Allies som nämndes i konversationen med Märta testades igår förs första gången. Vi som vågade geeka ur var jag, mutto, enöga, snygg-johan och egerhar.
Jag och Enöga blev lottade att vara Axelmakterna. Det känns inte så okej att säga "Det var kul att vara Tyskland och ta över världen" - men det var det.
Världskriget slutade oavgjort (efter 8 speltimmar), i min och Enögas favör. Vi var lite mer pangpårödbetan, och det gav resultat.
Kvällen slutade som vanligt på HG. Jag gick hem själv, åt två cheesburgare på vägen, somnade och vaknade av att solen skiner.
Dagenefterspökena håller sig borta. Jag vill ut i solen. Nu går jag..

28 januari

2011-01-27T21:40:00.000-08:00

Ska vi dricka vin?

Hej och hå! Om exakt tolv timmar stämplar jag ut från jobbet. Jag kommer slänga mig på bussen från landsorten Ljungsbro till Linköping. Flås. Bussbyte. Sen framme.
Jag hoppas få en trevlig kväll med gräsänklingarna Mutto och Egerhag med flera. Vi ska för mysigheten och variationens skull dricka vin. Öl blir det imorgon, för då ska jag ut och göra dansgolv. Ba yeah.
Men nu, jobb. Klockan är 06.45. Vakna!

24 januari

2011-01-24T11:07:00.000-08:00

Märta på andra sidan jorden

M: Hey!
K: tja!
whats cookin?
M: ZUP?
K: nutting much rätt sliten, själv?
M: HAHA! du stjal mina ord.
K: va? haha nehe!
M: Har precis skypeat med min mor..
annars sa har vi stora shoppingdagen i bolivia..
kopt varrenda tygsom finns i La Paz
K: jasså? billigt? när ska ni leka Göran kropp och bestiga det där jättehöga berget?
M: billigaste hantverksprudukterna Berget ligger pa is.
Jag ar forskyld fortfarande sa jag vagar inte riskera att inte klara det av den anledningen..
Sa vi satsar pa att gora 6300 m i Peru i stallet..
K:förstår, man vill ju inte keffa sig
M: hur ar laget med dig annars? Mycke jobb?
K: aah knegar mkt nu. Hurru! Jag, Mutto, Enöga och Egerhag ska nörda fett i helgen
vi har köpt ett superavancerat strategispel, ett brädspel
M: NA! Fan va fett! Vad heter det?
K:Axies and Allies.. Typsom Risk fast fetare. Man är fem stycken. Japan och Tyskland mot USA, Britterna och Sovjet. Sen ändrar man slutet på andra världskriget
jag har paxat Sovjet. Du vet ba, MADDALAND!
M: Hahaha! Fy fan va fett. Valde Mutto Tyskland samtidigt som han slickade ner sin snedlugg?
K: Ja, han säger att man inte få blanda politik och krig i detta spel. Det är hardcore som fan. Jag försöker övertyga de andra att vi ska köpa militärhjälmar på ÖB och ha dem på oss när vi lirar.
M: Haha! Hur manga spelare kan man va?Jag reserverar en plats tills jag kommer hem!
K: Ja får sure måste tagga nu vi hörs!
M: Bra. ta in en temporar lirare. sa har jag en plats sen. Puss

20 januari

2011-01-20T11:09:00.000-08:00

Kongruens

Hela hösten och har kretsat kring ord likt det som står här ovanför. Jag kanske behöver en paus. Eller ett andetag. Helt obemärkt skulle jag kunna leva London en helg eller göra Amsterdam.
Vad stoppar en? Jaget.

TV:n står på, ett ljudlöst flimmer. Ser ut att vara Antikrundan. Jag och hela världen vet att det är torsdagskväll.

Ser mig själv i fönstrets reflektion. Tunga ögonlock. Jag låter allting vara och välkomnar helgen.

18 januari

2011-01-17T23:41:00.000-08:00

Read

Ett mönster i mitt liv. Desto mer jag har att göra desto mer läser jag. Det har alltid varit så. I perioder av tentaplugg så lockar det skönlitterära mer än någonsin. Denna vecka är proppad med både jobb och plugg - ändå plöjer jag mig igenom Alfahanen av Katarina Wennstam. Kulturfemenisten Wennstam, som jag tidigare sågat på denna blogg, har skrivit en tät och spännande kriminalroman som utspelar sig i den chauvunistiska filmvärlden. Kvinnokarlen och ärkeaset Jack Rappe svävar mellan liv och död efter att ha blivit överfallen i sitt hem. Rappe är Sveriges moviestar number one och är det hans fame, eller hans stökiga privatliv som ligger bakom överfallet? Jag följer..

Jobb om en timme

15 januari

2011-01-15T06:34:00.000-08:00

Tacopaj

Alla tunga kvällars kväll. Alla sega dagars dag.

Bly i huvudet. Långsamma tankar. En inbyggd diabildsprojektor.

Jag åt en fantastisk tacopaj igår. Härligheterna slutade inte där, nej, jag erövrade allt. HG som i en skakning. Skälvande var kvällen - tror jag.

Inte en sekund går åt stillhet. Allt rör sig, om än långsamt. Människan från igår börjar vakna och se dagen ge vika.

13 januari

2011-01-12T23:14:00.000-08:00

Bad Boy

Peter Englund stack ut både hakan och näven när han på sin blogg välkomnade allt som höll Ranelid borta från skrivandet. Författaren tillika dansaren Ranelid kontrade med att slå sig själv på bröstet och cörsa den ständige sekreteraren på livstid.
Jag såg att Aftonbladets Alex Schulman var ivrig med att ta Ranelids parti. Schulman påstod allvarligt att historikern Peter Englunds framgångar till största del har skördats genom att skriva historiska actionromaner i syfte att underhålla landets alla Ultima Thule-fans.
Ranelid har därefter legat lågt. Jag antar att nästa utspel kommer på fredag, då let's dance återigen sänds. Det råder brist på sportmanship i den manliga kultursfären. Ingen skulle bry sig om Ranelid om han inte var framgångsrik. Alla mot en. Säkerligen till herr Ranelids stora lycka.

9 januari

2011-01-09T07:42:00.000-08:00

Banankaka

I en sinnesförvirrad och tidig tonårsperiod gick jag genom en fas med målet att sätta världen ur balans. Jag gick i sjunde klass och tyckte allt var som hade med skola att göra var öken. Ett rebelliskt uppror tog sin fart, jag ville förändra bilden av mig själv. Den väluppfostrade högstadiepojken ville få en ny image. På grund av bristande mod och ett allt för stort samvete lyckades jag inte löpa linan ut. Alkohol, tobak och droger var alldeles för skrämmande, så jag nöjde mig med att hota mina föräldrar och resten av omvärlden med att göra ett oväntat karriärsval.
Jag skulle bli bagare!
Allvarsamt resonerade jag kring yrkets för- och nackdelar. Bagarens tidiga morgnar och pissiga lön lockade mer än den då tillsynes oändliga akademiska väg som låg framför mig.
Till min stora förvåning och besvikelse ryckte mina föräldrar på axlarna åt mina hot om att gå denna mjöliga yrkesväg. De såg snarare roade ut av mina radikala framtidsplaner.
Deras avslappnade hållning till mitt patetiska försök att skapa kaos, grundades nog i en kännedom av realiteten i deras sons bagardrömmar.
Efter två veckors elevens val i "bageri och konditori", insåg jag att mina chanser att förverkliga drömmen var noll. Lika snabbt som idéen kom så försvann den.

Kom och tänkta på detta idag när jag bakade en banankaka. Den blev klibbig och god och min vän Mutto och jag åt den medans vi spelade brädspel. Jag berättade inte för honom om mitt gamla drömyrke. Så jag gör det nu.

6 januari

2011-01-06T01:19:00.000-08:00

Allvaret

Författaren Björn Ranelid har jag alltid haft respekt för. Hans vävnader av ord, hans metaforer galna som briljanta, hans skarpa analyser och modiga berättelser. Det finns något värdigt i hans författarskap som saknar motstycke i Sverige. Han tar sin roll på allvar. Författarens roll som föreläsare, diktare, debattör och sanningsägare.

Författaren Björn Ranelid har jag alltid gillat, dock har jag svårare att köpa hans mediala profilering. MediaMannen Björn Ranelid är en självgod, uppblåst sell out. (Sell out, skönt 90-talsuttryck!) Med en attityd inspirerad av Zlatan ger han sig in i mediala cirkusar och digitala pajkastningar, beväpnad med självömkan och en rejäl portion övermod. Han fumlar med sin egen image. Allvaret blir till humor och humorn blir till åtlöje.
Jag läste precis att Björn Ranelid nu ska ställa upp i C-kändisarnas fallskärmsgig Let's Dance.
Och det snöar ute nu.

4 januari

2011-01-04T05:50:00.000-08:00

Ensamt

Sitter i vardagsrummet. Vintersport på TV, kan inte bry mig mindre...
Inga kompisar har kommit ned till slätten än. Vet inte varför min kursansvariga har valt att börja terminen redan nu. Det hade kännts bra att få tillbringa lite mer tid i huvudstaden. Många vänner hann inte meds.

Jag är uttråkad. Då tråkar jag ut er, förlåt.
Gör som jag, läs Min kamp.

1 januari

2011-01-01T03:29:00.000-08:00

2011

Ser i min "kalender" (mentala kalender) att jag har en tjock vecka framför mig. Bloggen kommer nog få vila ett par dagar.

Nyår gick av stapeln. Det blev en ganska lugn kväll på Kungsholmen. Vi åt, drack, spelade spel och diskuterade Wikileaks roll i framtiden. En ganska vanlig kväll.
Det var molnigt, så vi såg knappt några fyrverkerier. Sen när vi var sugna på en barrunda visade det sig att det mesta var stängt (ink. Dovas?!)
Vi hade kul ändå. Kvällen rundades av vid myndig tid efter en tunnbrödsrulle på Rörstrandsgrillen.

Livet 2011, tar vid.

30 december

2010-12-30T08:24:00.000-08:00

Jag måste...

Hela världen har rätt ibland. Jag gillar att gå emot strömmar av åsikter och allmänt tyckande, men denna gång måste jag buga med resten. Karl Ove Knausgårds Min kamp är briljant! Jag har i tre dagar svullat i mig denna blytunga, ja vad är det? Fadersskilldring, självbiografi, roman whatever.. Den är skarp och tung. Skrämmande och rolig. Svepande och detaljerad. Kritikerna och försäljningsstatistiken har aldrig haft så rätt!

Okej..

Nyår

Jag har aldrig varit någon duktig nyårsfirare. Det brukar oftast sluta med ångestmacka till frukost i något kyffe beläget i Stockholms norra förorter. Jag tror jag är inkompetent när det gäller att bygga upp den där hej-dundrans-stämningen. Därför har jag i år valt att tona ned betydelsen av 2011 års födelse. Jag och ett par kompisar ska förutsättningslöst öla i min morsas lägenhet ett tag för att sedan hälsa på en tillställning i sumpan. Vi håller oss på mattan.

27 december

2010-12-27T09:57:00.000-08:00

Måndag

Tackade precis ja till att göra standup den tredje februari på en ny klubb i Linköping. Det ska bli kul, men just nu känner jag mig lite för-stressad inför våren. Jag ser hur arbete tornar upp sig. Det kommer bli stormigt. Men jag vet att det är då jag trivs bäst. När vila och ro är välförtjända ting.

Segt att jobba på posten, segt att klaga på sitt jobb, segt att försöka vara tyst om det.

Att leva längst ute på fingertoppen av handen, det är vad jag vill.

26 december

2010-12-26T02:22:00.000-08:00

En annan annandag

Enligt traditionen så träffas faderns släkt på Kungsholmen varje annandag jul. I år står kalaset uppdukat i söderort, närmare bestämt Blåsut.
Jag är peppad till max, för jag ska få träffa min gudson Vincent. Han är nu drygt sex månader och kanske något av det sötaste på vår planet.

I övrigt är jag förvirrad. Jag läser ett av hennes meddelanden fyrtioelva gånger, men kan inte bestämma mig för om det är jag som inbillar mig, eller om allt bara verkligen sker. Söndag, hej.

22 december

2010-12-22T09:14:00.000-08:00

Pretentiöst, men sant

Vad jag önskar mig i julklapp?

En läsvärd bok, en tandborste, nya lakan, men mest av allt tid.

Tid att vara ledig.
Tid att slösa bort.
Tid att tillbringa och använda.

Mycket tid går åt annat nu.

Jag är i huvudstaden över "jullovet". Men jag har inte sett en gata värd namnet än. Istället jobbar jag ute i orten. På posten. Bukowski jobbade länge som brevbärare.
Det känns i dess kyliga decemberdagar som att posten förbrödrar oss.

21

2010-12-21T10:59:00.000-08:00

Stockholm

Tillbaka i staden Stockholm, tillbaka på Kungsholmen. Skulle gärna njuta mer. Slösar all tid på posten, då jag är i fett behov av cash. Julen ligger på lur.

Jag skulle gärna skriva någonting underbart, någonting intressant. Men nu är jag för trött och för sliten. Imorgon, då jävlar..

17 december

2010-12-17T00:56:00.000-08:00

På krogen

K = Jag
M= Tjej

Tio minuter in i ett samtal om moderat jämställdhetspolitik

K: Så du winar om sjuksköterkselöner eftersom du kallar dig feminist, samtidigt tycker du att Nyamko Sabuni gör ett bra jobb? Jag tycker hon är en skam.

M: Nyamko Sabuni är faktiskt en stark kvinna, en stark individ.

K: So what

M: Hon är ju den första negerkvinnan i regeringen någonsin!

K: Ursäkta, vad sa du?

M: Ja, hon är ju den första negern som blivit minister, och så är hon kvinna på det.

K: Oj, att du använder det gamla skällsordet, är du en sån som kallar chokladboll för negerboll och cykelhandlarn i ryd för cyckelturken?

M: hehe nej

godnatttackförkaffethejdå

Kort reflektion. Ett bakverk hade hon inte mage att kränka med det det rasistiska benämningen Neger, men en levande människa gick tydligen bra att beskriva utifrån dess gamla "lexikala" betydelse. Skrämmande.

Något Extra

2010-12-14T06:17:00.000-08:00

En kort film om.. avgör själva

http://www.youtube.com/watch?v=OEtm8GcFqus

13 december

2010-12-13T06:37:00.000-08:00

Siiiiiiiling thöö diiiil

Knyter ihop lite löst hängande trådar.
Terminens sista tenta är gjord, har inte några vik-timmar att planera och Muttos kortfilm är färdiginspelad. Allt börjar falla på plats inför den kommande ledigheten.
Skoja ba. Vilken ledighet?
Posten ska ut detta år med! Jobbar i jul som vanligt.
Men för stunden leker jag ledig och låtsas som att allt läggs på is ett tag.

Jag kopplar av, dricker kaffe och läser Siri Hustvedts briljanta roman "Vad jag älskade". Romanen innehåller en smakfull blandning av intellektuellt porriga relationer och dramatiska New York-öden i den kulturakademiska gräddhyllan. Det kan inte gå fel, och det gör det heller inte.

ciao

12 december

2010-12-12T00:37:00.000-08:00

Ge sig totalt

Vaknade upp, kände för att skriva något om gårdagens omskakande händelser i huvudstaden, nu är det tomt i huvudet.
Vad ska man säga?
En självmordsbombare i julhandeln. Tanken känns främmande, skrämmande och fruktansvärt overklig.
I sitt mejl i TT hade den misstänkte bombaren hotat allt och alla för hanteringen av Afghanistan-frågan och Vilks-affären. Vilken verklighet levde den mannen i?
Hur ska vi kunna svara på en kritiker som inte längre finns?
Han gav sig totalt. Det måste varit en mycket ensam och vilsen ung man.

11 december

2010-12-11T00:26:00.000-08:00

Lördag

När vi skålar i champagne vid det kommande nyåret kommer någon säga med en gäspning att året 2010 gick aldeles för fort.
Jag kommer skåla och le med en protest inom mig.
Året som börjar ta slut har varit det längsta i mitt liv. Det har sträckt sig över perioder och sammanvävda ändlösa dagar.
Våren i Prag, sommaren i Stockholm, hösten i Linköping.
Året har inte flugit förbi. Jag tar det som ett kvitto på en bra affär.

8 december

2010-12-08T07:39:00.000-08:00

Zombie

Jag, Eggis, Mitlou och Mutto tittade igår på första avsnittet av Walkin Dead. Serien gör just nu succè i staterna och ryktena säger att zombies är de nya vampyrerna. Jag tror dock det kan bli svårt att snida ihop sexikoniserade karaktärer likt Edward Cullen i framtida zombiefilmer. Det är svårt att göra zombies söta och älskvärda.
Walking Dead-serien kretsar kring en sydstatssheriffs taskiga öde - att bli ensam människa kvar efter att en zombieinvasion ägt rum. Med en stor picka och en rejäl portion mod ger han sig ut på zombiejakt, med målet att finna sin familj som drivande kraft.
Det vankas zombieslakt i vinter. Jag är på!

6 december

2010-12-06T07:22:00.000-08:00

Kul med djur

Wikileaks omskrivna publiceringar av diplomatiska dokument rör om i det politiska toppskiktet. Politiker och diplomater, erkänt tråkiga människor, verkar dock ha en besynnerligt elak och kul humor. Flera kända politiker skall ha varit på tapeten under diplomaternas groggblöta konferenskvällar.
En av dessa politiker är våre käre utrikesminister, Sveriges kanske viktigaste nörd - Carl Bildt.
Tydligen verkar hans sävligt halländska framtoning inte falla jänkarna i smaken. De kallar honom för dryg och de nämner honom i samma andetag som det internationellt erkända kränkningsordet hund.

Liknelser och metaforer för makten och folkets samspel, med inspiration från djurriket, har alltid varit en specialitet när det gäller den svenska nationalkänslan.

Gustav II Adolf - det Modiga lejonet
Per Albin Hansson - den Svenska Tigern
Carl Bildt - den Dryge Hunden?

4 december

2010-12-04T03:52:00.000-08:00

En kväll

Fann mig själv stå i baren på NH. Lite ensam stod jag och höll in magen samtidigt som jag försökte hitta en vän att språka med. Livebandet spelade och det var packat med folk.
Jag tror jag kände mig lite förvirrad. Rödvinet spökade och en känsla av rastlöshet hade slagit rot.
En någon pressar sig fram mellan människorna i baren. Ett igenkännande leende och en utforskande blick. Jag försökte minnas. Ett flimmer av bilder i oskärpa - från ett i fyllan svåråtkomligt register - lekte med mitt inre öga. Nej. Jag vet inte vem det är.

Någon hade suttit i publiken för en vecka sen. Någon sa att jag var duktig - tillochmed fantastisk.

Jag tror jag sa tack, eller menade tack.

2 december

2010-12-02T00:12:00.000-08:00

Barcelona

Skavlan är fantastisk! Jag såg intervjun med Woody Allen igår i SVT, vilka slipade killar. En briljant journalist, och en briljant regissör!

Efter intervjun visade SVT Allens Vicky Christina Barcelona.
Jag blev: hänförd förförd förstörd

Woody är en tänkare av måttet större. Bara ett geni kan lura publiken som han gör.
Scarlett Johanson och Penelope Cruz visade sina kvaliteter, samtidigt som Allen fick måla med sin svarta humorpensel över allt vad kärlek heter.

Woody Allen har fattat vad kärlek och romantik innebär. Romantik är kärlekens fiende. Romantik kräver problem. Problem i form av hinder likt sjukdom, missbruk, avundsjuka eller ren idioti. För kärlek krävs perfektion, och perfektion har ingenting med romantik att göra.
Allen visar på hur vi människor strävar efter den perfekta kärleken, samtidigt som vi lockas av det romantiska. Det gör oss dumma och irrationella - precis som karaktärerna i hans filmer.

Bara en man med en livssyn svart som natten kan vara så rolig som Woody Allen.

1 december

2010-12-01T06:19:00.000-08:00

Pirret Surret Viljan

Det börjar oftast som ett pirr. Inte det där rakt av positiva pirret som får en att må bra någonstans i magtrakten, utan det är ett pirr som likt en lång rysning får en att brista ut i en grimas.
Pirret kommer stötvis och ibland helt utan förvarning.
De utlösande faktorerna skiftar, men ofta är det de mest triviala och vardagliga företeelserna. TV:n. Reklamen. Kaffet. Festerna. Människorna. Morgnarna. Vädret.

Pirret blir till ett surr. Det är inget obehagligt i det, utan surret vill göra gott. Varenda tanke och möjlighet känns nåbar. Surret filtrerar och sorterar bort det som inte längre betyder något. Kvar finns bara det viktiga och det riktiga.

När det viktiga och riktiga träder fram ser jag min verklighet ligga uppdukad och sorterad utifrån den sanning som jag matats med sedan - jag vet inte när.
Framför mig ser jag en fläta av studier arbete lärdomar räkningar kaffe nikotin och vänskap

Surret rinner av
faller ned
svävar bort

Kvar är viljan.
Jag har följt den där viljan förut. Den fick mig att flytta från Stockholm, från Linköping, från Prag. Viljan har inget mål, och heller inget slut.
Jag tror en annan hade kallat det för viljan till flykt.

29 november

2010-11-29T07:55:00.000-08:00

Ett andra inlägg

Läste i DN om hur en undersökning har visat att 4 av 5 människor dör deprimerade. I slutet av våra liv så dör vi olyckliga och deppiga. Vi tar ett långt bittert farväl till livet, medans vi deppar över vad som hänt och inte hänt i våra liv.

Vilken muppig undersökning.

Idag är alltför många hetsiga med att döma ut diagnoser till höger och vänster. Våra barn och äldre är de värst drabbade. Standarden, det normala, kan bara en vuxen och kärnfrisk människa leva upp till. Vi ska alla gilla att vara hälsosamma i både kropp och själ.

Vi ska alla gilla att grilla.

En annant liv än gilla-att-grilla-livet kan leda till att du får en otäck diagnos. Ord som narcisissm, manodepressivitet och sociopati slänger vi ur oss så fort kostymen sitter illa på någon som sticker ut.

Det normala, det som oftast ses som tråkigt och blekt, står sig benhårt i konkurrensen om det som skall vara viktigt i våra liv. Vi värnar om det normala (traditioner), vi hyllar det (allsång på skansen) och skrattar åt det (solsidan).

Jag är normal tror jag, och det skrämmer mig.

29 november

2010-11-28T22:50:00.000-08:00

Måndag

Igår kväll åt jag årets första julbord. Jag var lagom pepp på det hela, men mina kollektivskamrater insisterade. Vi var ambitiösa nog att göra en fet skinka, prinskorv, sill och att värma ett paket frysta köttbullar.
Det blev ändå julsmak på det hela. Tror det va rödbetssalladen. Oavsett när på året, så får jag alltid en smak av jul i munnen när jag äter rödbetssallad.

Klockan närmar sig åtta. Jag måste springa till jobbet. Cykeln står och vilar i snön.

Förresten! Jag måste berätta att Muttos och hans klasskamraters kortfilm snart är färdiginspelad. Vi jobbade i typ åtta timmar i fredags.
Jag hoppas och tror att filmen kommer bli obehaglig och bra.

Skriver imorgon med.

25 november

2010-11-25T06:36:00.000-08:00

Långtbort

Thåströms låt med titeln ovan lär va den bästa svenska rockballaden sen Lundells Tre Bröder. Gamle Thåström verkar ha på senare år blivit fascinerad av tåg som poetisk metafor, precis som Dylan.

Vad är det med tåg?

Bob Dylan "Slow Train Coming"

Cat Stevens "Peace Train"

Thåström "Som Tåg Av Längtan"

Tågen står säkert stilla idag. Snön bara fortsätter med vad snö gör bäst.

Idag har bara världens kanske tråkigaste människa gjort mer pappersarbete och mailpyssel än jag.
Arbetet efter arbetena. Jag vill bara ha lön.

23 november

2010-11-23T06:31:00.000-08:00

Som en snö

Jag vaknade imorse med ett leende på läpparna. Giget igår gick bättre än vad jag hade vågat hoppats på. En fantastisk kväll med en fantastisk publik!
Rytmen, tempot - allt satt perfekt när det verkligen gällde. Trött men nöjd somnade jag som jag vaknade.

En snöstorm härjar över tätorten på slätten. Vind och snö ställer till med ordentligt kaos.
Jag sitter på andra sidan, inne i värmen och läser Oksanen. Samtidigt slösar jag tankar och tid på att vara kvar i gårdagskvällen, på scen, på drift.

20 november

2010-11-20T06:03:00.000-08:00

Oseriöst allvar

Det är inte jag på bilden och det är inte mitt namn som är skrivet med feta bokstäver, men jag är med.

På måndag kommer Tobias Persson, en av Sveriges roligaste män, till HG, och jag ska också uppträda. Det ska bli kul att få uppträda inför hemmapublik. Kul och fruktansvärt nervöst.
Inte en ursäkt i världen skulle kunna snygga till ett taffligt sett på måndag, utan förutsättningarna är perfekta. Det är skrämmande.

Jag kommer göra min grej. En kvarts röst i mikrofon. Sen kanske det blir tyst ett tag.
Jag hör ett brus av verklighet i mina öron som gör allt mindre skinande.

18 november

2010-11-18T05:27:00.000-08:00

and.. Action!

Mutto och ett par klasskamrater till honom håller på att göra en kortfilm till ett skolprojekt. Filmen är tre minuter lång och dystopisk. Det är deppigt och bra.
Idag var första inspelningsdagen och eftersom jag spelar huvudrollen så var jag på plats.
Det är uppfriskande med små kreativa aktiviteter i dessa dagar av jobb och plugg.

Läste i förbifarten att Aussange, grundaren av Wikileaks, återigen har en häktningsbegäran på sig. Våldtäkt och ofredande. Tre olika incidenter. Det är läge för paranoida konspirationsteorier, men det verkar ändå onekligen som att den gode Aussange, inte alls är särskillt god. Future will tell.

15 november

2010-11-15T07:48:00.000-08:00

Svår Mojito

Jag (K), Mutto (M), och Raxl (R), står mosiga i drinkbaren på HG.

M: Kan du göra en vettig Mojito..ööh
Bartentern: Jossan.
M: Kan du göra en vettig Mojito Jossan?
K: Är det svårt att göra en Mojito?
M: Jo det kan det vara, mynta och skit i vettu, han gör skitdåliga Mojitos! (Mutto pekar på en annan bartender längre bort)
K: Oh fyfan, Jossan, kan DU göra en bra Mojito?
Bartendern: Jag kan nog fixa bra Mojitos till er.
K: Jag ska inte ha Mojito, drack den en gång, smaka inge bra.
R: Drack du den här på HG? Kanske var han som gjorde den? (pekar på samme bartender som fortfarande står en bit bort)
M: Jag ska ha Mojito.
K: Jag tar en GT.

En stund senare vid ett bord i hörnet av lokalen. Jag väntar på M som är och pissar. Drinkarna står på bordet. Mitlou kommer fram ur housedimman.

Lou: Hej Kinaski! Vad mycket drinkar du har!
K: Ja, M beställde en Mojito, ta dej en slurk.
Lou: Är det hon som gjort den? (Pekar på Jossan)
K: Ja
Lou: Hon gör pissiga Mojitos.
K: Jag misstänkte nästan det.

14 november

2010-11-14T06:57:00.000-08:00

Shine

Jag gör Norden en kulturgärning genom att läsa den finska succèförfattaren Sofi Oksanens bok Utrensning. Den är tjock och mäktig. Handlingen kretsar kring två estniska kvinnoöden och ämnen som prostitution och mänskliga svek. Det är inte en bok för läsare vana vid Twilight och Läckberg, men jag rekomenderar den ändå. Jag gillar att ställa litterära krav på min omgivning.

Lördagskvällen gick åt att att rehabba min kropp och själ. Slökollade på The Shining som jag hittade i min kollektivkamrats bokhylla. Jag hade glömt bort att den var så pass läskig som den faktiskt är, speciellt musiken!

På onsdag skriver jag en mördartenta. Jag hoppas på att finna inspriation till att plugga inom kort. Annars kan det bli en svettig morgon i terran.

Jag förlitar mig på välförtjänad tur och Dylan som vanligt.

13 november

2010-11-13T07:04:00.000-08:00

Redan

Redan nu börjar jag peppa om. Den 22:a november så ska jag öppna för Tobias Persson på HG. Jag längtar.

Fredrik Strage skrev igår i DN påstan om hur musiken har påverkat seriemördare genom tiderna. Tydligen så hade Peter Mang bokhyllan fylld med Eric Clapton-plattor när Polisen gjorde tillslaget i hans lägenhet.
Peter Mangs var en man beväpnad med pistoler, hat och blues.

Jag är trött ikväll. Ingenting utanför lägenheten lockar mig. Jag tänker på onsdagen som kommer. En muppig tenta ligger och skaver och jag önskar helgen kunde vara lite längre.

12 november

2010-11-12T05:22:00.000-08:00

Mikrofonkåt

Det ekade glest när applåderna kom för min entré på scen. I den rymliga cafélokalen satt ett dussintal betalande gäster med skeptiska blickar. Från scenen såg allt mycket sorgligt ut. Jag tog mikrofonen och försökte se tacksam ut. De nedskjutna förhoppningarna och scenljusets elaka kraft fick mitt ansikte att brista. Jag var reducerad till en grimage.

Sen gjorde jag vad jag kunde och drygt tio minuter senare gick jag ned från scenen med en märklig magkänsla.
Den sitter i än.

Jag vet inte vart mitt huvud är.

Stand up är en jakt på en känsla. Känslan gömmer sig i den kreativa leken och kontakten med publiken. Jag jagar den och inbillar mig att det tillhör leken att inte alltid lyckas fullt ut. Det skulle annars inte finnas någon mening med att sträva mot det bättre, det fulländade.
Jag skriver så här för att jag vet att jag behöver det.

I morgon skriver jag om något helt annat...

9 november

2010-11-08T23:52:00.000-08:00

Censuren

Tack Mitlu för ett trevligt gästinlägg.

Nu tillbaka till ordningen...

Nytt på bloggen. Har från och med nu hävt censuren som jag utfört på bloggen senaste månaden. Kommentarfältet är nu öppet om någon skulle vilja dela med sig av tankar eller synpunkter på bloggen. Lite nordkorea, jag vet, men jag kommer att godkänna alla kommentarer innan de publiceras.

Varför detta?

Orsak och verkan. Ganska ointressant historia om en liten människa med stort minne och tråkig fritid.

Ikväll då?

UNCUT! Kom till HG, det börjar klockan sju!

Gästskribent

2010-11-08T08:49:00.000-08:00

Hej.

Bloggen har fått fint besök av Kinaskis vän Mitlu, aka en av albanerna. Han tvingar mig att skriva, trots att jag egentligen inte vågar. Ni som läser bloggen vet att han skriver bra, riktigt bra så jag tänker inte ens tävla med det. Men samtidigt kan jag mig inte minnas att han har haft någon gästskribent innan, därför är det ganska kul att vara den första.

Jag och han bor inte väldigt långt ifrån varandra. För att vara mer exakt bor vi exakt på "en cigg avstånd". Du hinner tända den utanför din egen dörr och du hinner precis släcka den utanför den andres dörr. Jag tycker om att bo så nära, vad Kinaski tycker bryr jag mig inte om egentligen, men jag tror att han också tycker att det är skönt för han är hos mig hela tiden. Vet inte om det är mitt enorma sortiment av thesorter eller om det är mitt sällskap, men jag väljer att tro på det senare alternativet.

Nu ska jag nog rulla hem till mig i alla fall, för han ska iväg till Mutto och preppa inför imorgon, Uncut vol 4 på Hg. Alla borde vara där, kommer bli grymt!

Jag funderar på hur jag ska avsluta detta på ett grymt sätt, men jag kommer inte på något. Så vi tar det på albanska istället.

Ditën e mirë.

5 november

2010-11-05T08:17:00.000-07:00

Fredag

Nu blir det tyst. Skriver på söndag.

Ska till Stockholm och vara.

4 november

2010-11-04T00:06:00.000-07:00

Uncut

På tisdag på torsdag på tisdag på torsdag

På tisdag är det för fjärde terminen i rad open mic-kväll på HG. Kvällen kallas Uncut. Det var jag och några kompisar som startade upp projektet för två år sedan, men har nu låtit andra förmågor ta hand om arrangemanget. Därför kändes det lite extra fint när de frågade mig om jag ville konfa kvällen. Nu blire jag och Mutto som styr upp shiten. Vi hade möte igår och fixade inför det som komma skall, och jag tror vi har något galet på gång.

På torsdag nästa vecka så har jag ett gig i metropolen Motala, Vätterns pärla. Jag och Ben ska åka dit och han har lovat Blonde on Blonde i bilen och jag ser fram emot det. Jag har inte förberett så mycket än, men jag har på känn att jag kommer vara rolig.

Ett annat kul projekt som jag troligtvis kommer få ta del av i höst - är Muttos kortfilm som han och några kursare ska göra för ett skolprojekt. De ska göra en dystopisk kortfilm med poetisk underton och de behövde en man som ställde upp som skådespelare. Jag tackade inte nej.

Och detta är mina hobbys för tillfället.

1 november

2010-11-01T08:35:00.000-07:00

Ingen aningar

Vid den här tiden förra året dagdrömde jag om vårterminen och den kommande pragvistelsen. Jag minns det som en fin period av förhoppning och förväntan. Utan att rodna vid tanken lät jag fantasierna om livet i utlandet kretsa kring ytligheter som europeiska kvinnor och vindränkta nätter.
Det var en höst med ständigt redigerande av hur den närliggande framtiden skulle se ut och upplevas.

Annat är det idag.
Mina dagar i löven på marken 2010 ser annorlunda ut jämfört med förra årets lättsinniga tillvaro.
Idag vadar jag genom vardagen med arbete och studier upp till knäna. Det är befriande att kännas behövd och nödvändig, men även en semi-ung Kinaski kan få överdoser av diskbänksrealistiska morgnar med tio-kaffet som hägrande mål.

Det händer dock ibland att jag kliver ur rollen som den samhällsnyttige medborgaren. Oftast är det under mina schemalagda promenader i Vallaskogen.
Då är jag mig själv igen. Okunnig om allt och lycklig i att inte veta vad jag vill ska hända.
Då är jag på rätt väg.

31 oktober

2010-10-31T05:02:00.000-07:00

Tack

Blev inkallad till ett gig i torsdags. Short notice. Ville jag uppträda samma kväll? Klart jag ville, men det var knappt att jag kunde. Jag hade inget nytt inrepat material och jag var allmänt oslipad efter en jobbig arbetsvecka.

En två timmar lång promenad senare hade jag tänkt igenom hur jag skulle forcera ett orepat set med ruffiga skämt om sex, vampyrer och annat smaskigt.

Den sedvanliga nervositeten infann sig aldrig. Något värre fyllde det tomrummet. En känsla av att vad som än skulle ske, skulle det ske med smärta och förödmjukelse. Inget skulle fungera och publiken skulle skratta inombords åt fjanten med micken.

En halvtimme innan jag skulle påas på scen så kom räddningen.
Två vänner.
Jag visste inte att de hade tänkt komma och jag blev gladare än kanske någonsin över att se dem.

De sa att det skulle gå bra och att oavsett hur oförberedd jag var skulle jag ändå "Knock em dead".

De hade rätt. Och det tackar jag dem för.
Det blev inte mitt bästa uppträdande men sannolikt inte heller mitt sämsta.

Och jag vill tacka mina vänner för det.

28 oktober

2010-10-27T23:50:00.000-07:00

Oj oj oj!

Oj oj oj! Vilken rolig bok!

Läser Kalle Linds Människor det varit synd om, en fruktansvärt rolig repotagebok om kända människor och deras svåraste stunder. Läs den! Och du kommer få reda på hur det gick till när Jan Guillo och Göran Skytte kallade Rikard Wolf för stjärtälskare, och hur aktören bakom rolltolkningen av Farbror Melker i Saltkråkan fick sitt liv förstört av Astrid Lindgren-älskande snorungar.

Imorgon ska vi ha fest i kollektivet. Wö woö ou wöö öö! Det kommer bli mycket folk och så.
Brakfest.

26 oktober

2010-10-25T23:49:00.000-07:00

Woop woop

Firade en kompis 21-årsdag igår. Det bjöds in till klassiskt kalas. Jag har inte varit så sockerhög sen mellanstadiedagarna. Mår fortfarande lite funky.

Dagens planering är fet och lite osexig. Mycket att göra. Borde därför inte sitta och skriva blogg med nyhetsmorgon surrandes i bakgrunden.

Nej, nu gör jag något.

24 oktober

2010-10-24T08:20:00.000-07:00

Och en söndag i oktober nästan november

En dag från löning. Ljusgråa himlar och avslagen cola i kylen. Söndag hela dagen. Tittar på viktiga papper och skjuter upp saker. Jag skulle behöva söndag hela veckan.

På sistone har jag tänkt ganska mycket på den nye lasermannen. Det hela blir bara mer och mer obegripligt. Tänkandet leder inte någonvart, men jag kan inte låta bli.

Jag är för trött för att skriva. Känner mig varken snärtig eller fyndig, inga tänkvärda tankar att dela med sig av.

Stänger denna söndag nu.

22 oktober

2010-10-22T08:31:00.000-07:00

En helt vanlig laserman

I Malmö sprider en ensam man skräck bland stadens invandrare. Skotten ekar i medierna och alla håller andan. Jakten har börjat.

Vi försöker få perspektiv på sakernas tillstånd. Rädslan och oron måste få kanaliseras. Vi kämpar för att behålla lugnet.

Det talas om politiska vindar från höger. Det snackas om ett förhårdnat och kyligt samhällsklimat. Det pratas om en laserman som sedan länge skakar galler.

Jag tror att de senaste skjutningarna i Malmö jämförs med Lasermannens terror av flera anledningar. De uppenbara likheterna är en viktig del, men jag tror det finns mer att hämta ur en analys av den jämförelsen.

Historien om Lasermannen är avslutad. Polisen fångade skurken. Terrorn fick ett abrupt slut och Ny Demokrati fasade ut sig själva från den politiska makten. Vi tittar tillbaka för att få tröst. Att jämföra Malmö-mannens skott med Ausonius är en förhoppning om det lyckliga slutet.

Det finns inget som är så bekvämt som att jämföra med det förflutna. Rasismen, galenskapen och hatet, är ständigt repriserade draman som vi drabbas av likt elakartad cancer.

En galen man med vapen i en galen tid gömmer sig i Malmö. Ett helt land likaså.

21 oktober

2010-10-21T00:08:00.000-07:00

CSN

Hata rubriken tack!

Annars då?

Annars är det bra. Får finbesök i helgen. Brorsan, "brorsan" och "brorsan" kommer ner till Linkan och fest skare bli!

Försöker reda ut min livssituation bit för bit. CSN och annat djävulskap står i vägen, men jag håller humöret uppe genom att inse att dårarna blir fler. Jag såg på Aschbergs machoporriga kreation Grannfejden igår. En man i skåne var beredd att slå ihjäl sin granne för att grannen kanske hade råkat gräva ned en sten. En sten.

19 september

2010-10-19T09:08:00.000-07:00

Kampen mot inget

Jag är sällan trött. Eller jag försöker att sällan vara trött. Det är osexigt och irriterande med trötta människor. Så jag försöker göra rätt utifrån den vetskapen.

Idag är jag trött. Inte irriterad, men iriterande trött.

När tröttheten slår in gäller det att hålla i sär begreppen.

Kampen mot tröttheten är som kampen mot ingenting. Förbannat svår att vinna och helt omöjlig att sluta upp med.

Du borde läsa "Up in Michigan", en novel skriven av Hemingway. Jag har gjort det. Smärtsamt bra.

Jonas Tenthe var alldeles till sig idag i DN:s kultursidor. Bolanos sista roman 2666 släpps idag för första gången med svensk översättning.

Jag är för trött för att hjula runt av glädje, men ett leende kostar jag på mig ifrån min nedsuttna TV-soffa.

17 oktober

2010-10-17T13:22:00.000-07:00

Vincent del 2

... Och han var coolaste någonsin. Ever...

14 oktober

2010-10-14T06:51:00.000-07:00

Helg i Hälsingland

Imorgon åker jag till Stockholm för att halvvägsstoppa innan jag reser till hälsingland på lördag morgon.

Det känns fint att Vincents dop hålls där uppe. Nya upplevelser på nya platser. Kan inte minnas sist jag var i Hälsingland.

På sistone har oväntade saker hänt. En människa jag känner och inte känner på samma gång, har börjat närma sig. Jag försöker följa med och jag försöker göra det med stil. Det är en svår konst.

Nu skriver jag inte på ett tag. Kanske på söndag eller måndag.

K.

13 oktober

2010-10-13T00:31:00.000-07:00

Vincent

På lördag döps min nybakade kusin Vincent. Han är liten, mörk och söt. Kinderna är som uppblåsta och han verkar gilla att le. Jag har inte träffat honom än, men jag har sett honom på kort.
På lördag döps Vincent i Hällbo kapell och jag kommer att ha min kavaj på mig.
Vincent är min kusin och hans mamma är min faster.
På lördag blir jag Vincents gudfar och han min gudson.

11 oktober

2010-10-11T00:00:00.000-07:00

Så mycket så fort

Sedan jag skrev sist har jag hunnit med allt och inget. Jag har festat på Sweat, på kårallen och i Ryd. Jag har hunnit se tre filmer och ätit två kebaber, en pizza och varit en sväng på McDonalds.
I lördags gymmade jag för första gången sedan 2005 och idag har jag svårt att röra min vänsterarm.

Trevligt väder idag. Kanske borde börja löpträna?
Kanske borde jag plugga lite mer än vad jag vanligtvis gör?

Jag kanske borde börja läsa Steinbecks "When the moon shakes". En klassiker. Det är skamligt att slösa en bra dag på vädret när du har en klassiker som ligger oläst och dammar.

Och i helgen råkade jag träffa på henne för andra gången. Vi dansade lite och jag tror att jag bad om ursäkt för mina spasmliknande danssteg.
Hon tog min keps och satte den på sitt huvud och skrattade lite grann, sen tog jag tillbaka den och tänkte att det var det roligaste som hänt på länge.

7 oktober

2010-10-07T00:44:00.000-07:00

Ryan Adams

Gång på gång återvänder jag till Ryan. Han är magnetisk på något vis. Just nu är jag övertygad om att "The Last Dance" är världens bästa låt, alla kategorier.
Det brukar bli så här ibland. Jag tror det är hans deppighet som får mig att försöka bli av med honom. Dessa ständiga försök. Nu är han tillbaka.

Firar födelsedagar idag. Två vänner ska bocka av ännu ett år och det skall bli fika och sånt. Det tycker jag om. Känner på mig att en jävligt god tårta kommer bli uppäten.

Annars då?

Inget chillar softar pluggar läser skriver äter tömmer sover och umgås

5 oktober

2010-10-05T06:38:00.000-07:00

Istället för fest, förvirring!

Vi fick tillbaka våra hemtentor igår. Vår lärare som skitit i de flesta regler och direktiv under kursen var förvånansvärt snabb med att rätta dem.
Till exempel var tentan inte anonym, inte körd genom Urkund och hon antydde även att närvaro under kursen skulle räknas in i betyget.
Hon hade även förvarnat oss om att kompletteringar kunde utdömas för de stackare som ej lämnat in uppsatser med önskvärd kvalitè.

Jag var pissigt nära att ingå i den gruppen stackare.

På sista sidan av min hemtenta stod ett G utskrivet med ett stort fett minus bredvid.

G-

Oj, tänkte jag. Betyder detta att jag måste komplettera något för att få ett snyggt och ståtligt G.

Ackompanjerad av min vän Eggis gick jag fram till den snabbrättande läraren och frågade med tillgjort sävlig röst:

- Hej, betyder detta minus att jag måste snygga till min uppsatts för att få G?
- Nej, men det betyder att du borde läsa om litteraturen..
- Öh, okej. Tack då
- Mm

Kråka

2 oktober

2010-10-02T08:36:00.000-07:00

Den lugna jakten på oktober

Sitter och svär åt en förkylning som tvingar mig till TV-soffan. Alla vänner peppar inför fest. Bittert, o ja.
Det är lugnt och skönt i och för sig. Till skillnad från i torsdags. Då dansade jag på HG. Sound of arrows gästade indieklubben John Doe. Jag dansade och sörjde.
Vad fan har hänt med John Doe?
Det är hjärteskärande att se en gammal vän stå på knäna.
Någonting har hänt. Klubben lyckas inte få igång sina besökare. Banden spelar inför en relativt ålderstigen och indieviktig publik, som är för stel och för fin för att röja loss. Dansgolvet som sätter igång efter spelningen stod tommare än någonsin i torsdags. Allt var sorgligt och ensamt. En klubb som en gång var fet och briljant i sin motsträvighet till det ölsvenniga studentlivet, ser jag nu på dekis. Evil strikes back. Eller vafan säger man. Kravallen på Kårallen var nog en lyckligare plats i torsdagskväll.
Vad gör man med ett lik som vill leva?

29 september

2010-09-29T07:53:00.000-07:00

Jag bor i ett kollektiv

Det är en romantisk ungkarlsdröm. En parantes i det allvarliga inträdet till vuxenlivet. Tiden går och jag finner inga anledningar till att bosätta mig ensam i en liten lägenhet med mig själv som sällskap. Jag tillbringar tillräckligt med tid åt mig själv som det är redan nu.
Jag behöver ständigt påminnas om vad jag gör, därför bor jag i ett kollektiv. En tyst liten tjatig mamma bor i alla mina kollektivskamrater. Jag känner deras blickar i nacken och jag sköter mig därefter. Jag behöver det.

Om du som inte kände mig fick se in i vår lägenhet skulle du aldrig kunna tänka dig att denna bloggskribent huserar där. Du skulle bli förvånad över hur charmigt stökig jag är i min totala slapphet inför allt vad ordning och stil innebär.

Jag är en dåre som trivs med andra som sällskap. En obotlig ensamvarg som alltid rear ut sig själv.

27 september

2010-09-26T23:01:00.000-07:00

Lönehelgen och alla djävulska främlingar

Text-TV sa till mig att någon blev knivad till döds i Kallhäll under fredagsnatten. En blodig man hade sjunkit ihop på en gata och ingen hade kunnat hjälpa. Det stod inget om hur det hade kunnat ske, men en polis kommenterade att lönehelgerna ofta blir stökiga.
Det finns en bitterljuv humor i tragiska underdrifter.

En måndag vaknar jag och vet exakt vad som skall göras. Wordikonen på skrivbordet vill bli tryckt på. En fil vill bli öppnad och skriven. Jag säger till den, du är redan halvfull, låt mig skriva min blogg.

Ett jobb gör sig påmint. En skjorta ligger skrynklig i hallen. Den vill bli slät och fin och jag vet att jag måste sköta min uniform. Nu när man jobbar för dineros måste allting göras med stil tänker jag.

Det finns en billig hederlighet i att veta vad man skall göra. Ingenting kan komma i vägen.
Nu gör jag det jag borde gjort men som jag aldrig hade chansen att göra.

24 september

2010-09-23T23:38:00.001-07:00

Stress

Jobb och plugg får skulden för bloggtorkan. Springer mest runt och flåsar i chinos och finskjorta. Skrivandet får vila.

Imorgon skriver jag kanske världens bästa inlägg..

20 september

2010-09-20T01:39:00.000-07:00

En tyst vinge slog...

någongång när jag log och sov. Det är i sömnens dvala allting gror. En man väljer och gör sig hörd medans den andre tiger i sin sömn.
Någon vinge slog, tog ett tag, eller bara rörde sig. En annan såg på.
Fyra långa år av stillsam sömn och vemodigt grubblande. Ingenting var sig likt den dagen jag insåg hur lika allting är. En mäktig man blev till en annan. En färg byttes ut.
Det är nu i uppvaknandet de nyktra analyserna skall få värderas mot samvetet av ingenting.
Det är nu i slutet av den tysta processen alla vill höras.
En morgon vaknar du och säger att du inte känner igen dig.
Något har förändrats.
En ideologi som gör dig illa till mods har satt klorna i dina grannar.
Sömnen knackar på din axel, ber dig komma tillbaka.
Den lovar dig, här finns ingen Jimmie, inget hat, heller inget Rut-avdrag.
Här finns melodifestivaler, Idol-tävlingar och Lars Winnerbäcks nya höstmys.
Du kastar en blick över axeln och en rysning far innanför din nystrukna skjorta. Sen väljer du.

18 september

2010-09-18T01:55:00.000-07:00

Lördag

Det börjar bli någonting nytt av all tid som finns över. Nytt jobb, nya bekantskaper och nya gig. Befriande är känslan av att allting ej står stilla. En lördagsmorgon vaknar jag och känner mig främmande inför dagens händelser. Det är mitt egna verk, försöker jag inbilla mig, så där lagom ödmjukt.
En höst utspelar sig utanför mitt fönster. En grå himmel släpper kalla tårar över slätten ner mot stan. Kyliga vindar får träden att svaja stillsamt. Ingenting av det där får fram ett ljud i mitt huvud.
Jag lyssnar på svensk pop och kaffebryggarens dova brummande.

Ett lugn över allt som gör sig påmint.

16 september

2010-09-15T23:57:00.000-07:00

Länge sen

Och bara sådär:

Hej Kinaski! Jag sa ju när vi sågs att jag följer din blogg! Jag har nu läst igenom augusti och september och måste bara tala om att jag tycker att du är en väldigt begåvad och intressant människa! Du borde verkligen kunna få bra betalt för dina fantastiska recensioner och intressanta skrivsätt. Skriv en bok, jag köper den! Ha det så bra! /En gammal räv (jag har nog passerat till legend nu?

En trevlig liten anonym hälsning till bloggförfattaren. Självklart smickrande och en aning mystiskt. Jag har dock mina aningar om vem det kan vara ifrån.

Min kyss-debut (puss med öppen mun) skedde i en lekpark i Tibble 1997. Det var efter en skolavslutning och jag var sockerhög på godis och avslagen läsk. Några tjejer i klassen hade styrt upp en liten get-together nere i lekparken vid Hallonvägen. Och till min stora glädje stod Sanning och Konsekvens på schemat. En lek som satte små mellanstadiehjärtan i brand.
En erfarenhet rikare blev jag under den eftermiddagen, och jag tog mig an sommarlovet med nyupptäck självförtoende.

Jag misstänker att det är kysspartnern från sandlådan anno 1997 som nu hör av sig och skriver att hon gillar min blogg.
Jag tackar och jag skriver om det.

13 september

2010-09-13T00:42:00.000-07:00

Måndag

Sahlin VS Reinfeldt

Östros VS Borg

o-2 till Alliansen.

Eftersom jag poströstar i detta val betyder den kommande söndagen ingenting för mig. Jag kommer sova som vanligt och jag kommer vakna som vanligt. Plikten att rösta tar jag på allvar och hedrar. Att bry sig om resultatet känns minre intressant.
Politiska frågor tänder eldar någonstanns inom mig. Poltiska partier släcker dem.
Den politiska scenen ter sig allt mer främmande för en vanlig dödlig. Aktörerna känns glammigt dekadenta i sin iver att få styra och förändra. SVT försöker göra Melodifestival av politiken. Peter Settman gör komedi kring den, Belinda Ohlsson tragedi.
Jag säger, Fuck balansen mellan roligt och allvarligt. Måla mer svart, måla mer rött och blått. Kräv rättvisa istället för att erbjuda den.
På söndag bjuder jag och Axel in till pannkaksparty på Syrengatan 5.

11 september

2010-09-11T01:29:00.000-07:00

I min ägo

Orsak och verkan. Palla tänka på sånt för ofta. Utan att veta varför gick jag och köpte två CD-skivor. Senast det hände var drygt fem år sedan. I sann anglofilisk anda åkte jag då till Jakobsbergs centrum för att köpa Arctic Monkeys och Babyshambles debutalbum. Nu så här fem år senare blev det ett par mer livsviktiga skivor som köptes.

"John Wesley Harding", Bob Dylan. 1967.
Dylans kanske viktigaste skiva. Ett uppbrott från idolen och mediamyten. En ensam liten skiva inspelad i isolation. Den påstådda motorcykelolyckan gav ett andrum som resulterade i en magnifikt avskalat album. Dylan intar rollen som the Preacher, the Seer and the Singer. Enligt mig i alla fall. Lyssna och lär.

"Planet Waves", Bob Dylan. 1974.
Tema skillsmässa. Tema kärlek. Smärtsamma låtar som "Dirge" och "Wedding Song" är koncentrerade konstverk som ställer allt på sin spets. Dylans rakaste och ärligaste album. Skillsmässan från sin fru Sarah var troligtvis drivkraften och inspirationen. Detta till trots är det kanske det mest lyckliga album han någonsin fått fram. Oemotståndligt!

Jag lyssnar till kaffet och till livet.

8 september

2010-09-08T08:33:00.000-07:00

Vad som händer dig

Jag dricker kaffe medan jag lyssnar på vad som hänt dig. Vad som händer med dig. Det är inte dig jag talar med utan en annan och jag tänker på vad du själv skulle säga, om det var dig jag talade med. Men som du vet talar vi inte särskilt ofta längre, knappt ingenting. Orsakerna och anledningarna till det är sedan länge glömda. Det är minnen som bleknat.

Vi träffades ju i somras och du såg frisk ut. Jag tänkte då att jag var glad för din skull och jag hoppades att det skulle vara. Du var som jag vill minnas dig. Glad, intelligent och nyfiken på allt.
Du ville veta hur jag haft det och vad jag planerade att göra. Jag svarade och vi pratade om varandras liv. Likt gamla vänner bör lovade vi varandra att synas inom kort, vilket är ett löfte gamla vänner i regel bryter. Så även denna gång.

Nu hör jag att du höll på att försvinna och att du inte längre klarar av att vara dig själv.
Det där du behöver, det där som dödar dig, är det som händer dig. Samma gamla visa - skulle vissa säga med en fnysning. Men vissa har oftast fel. Om jag tänkte så hade jag redan gett upp hoppet om att allt ska sluta hända dig och att det där du behöver skall försvinna.

Jag vet inte vad du känner, vart du är, eller vad du tänker. Gatorna du gått, nätterna du levt och festerna du festat är okända för mig. Dock vet jag vart du är ifrån, vart du var på väg, och att du kan, om du vill, komma tillbaka.

Dina horisonter verkar ha krympt ihop till små dammtussar som du sköter om med ditt begär.
Vad som händer dig angår mig inte längre, men jag vill att det ska angå dig. Jag glömmer aldrig en vän.
Och jag dricker upp mitt kaffe.

6 september

2010-09-06T05:39:00.000-07:00

Septembererere

Nu börjar jag bo in mig i lägenheten. Jag har börjat koka kaffe oftare och jag skäms inte över min musiksmak när jag sitter vid min dator. De andra i kollektivet är good people och jag trivs.
På söndag skall jag och Raxl göra comeback med arbetarfiket. Vi ska styra pannaksbrunch hos mig och jag hoppas på en avslappnad succè.

Kursen jag läser nu är förvånansvärt intressant. Det intetsägande kursnamnet Kultur och Samhälle lovade inte mycket, men det rullar fint nu så här två veckor in i studierna. Jag är glad att Egerhag går i min klass, annars hade jag varit fruktansvärt ensam. Vi är nästan ensamna om att inte ha fyllt trettio och inte ha skaffat barn. Morsorna i klassen är ganska ruffiga och hårda, de är där för att visa sig sturska inför den akademiska världen. Jag sitter mest bara och förvånas över hur t ex tio års erfarenhet av arbete inom förskola kan generera i så pass mycket bitterhet. Klassrummet osar av vrede mot system, samhälle och attityder.

Måste handla. Pass på Konsum, dyrt och dåligt. Jag vandrar ner mot netto. Billigt och dåligt.

3 september

2010-09-03T02:14:00.000-07:00

Återkomsten

Ikväll skall jag göra ordentlig comeback på HG. Först skall jag hem till Mutto och såga plankor, sen till Björn för att dricka öl. Och sen.. Sen brakar det.

Är peppad för fest. Det har varit en lugn vecka. Lite skola och mycket häng. Måste jaga iväg lite rastlöshet.

Annars? Glömt att betala en räkning. Gör det nu. Skriver imorgon. peace

31 augusti

2010-08-31T05:12:00.000-07:00

Café Eden

Det var Robban som visade mig Cafè Eden, vi var femton år och han hade några kompisar som satt där och ogenerat spelade poker om småpengar. Eden, som idag inte finns längre, låg i korsningen Folkungagatan Götgatan var ett smutsigt ställe med klassisk barinredning. Där hängde de omyndiga som ville känna på söders charmiga puls. Dit gick jag och mina vänner för att dricka hutlösa mängder kaffe och läsk, byta msn-adresser med tjejer och för att slippa vara hemma i kengen.

Molins Konditori

Jag hittade Molins själv. Ett typiskt förortskonditori. Billig inredning och förvånansvärt brett utbud av onyttigheter. Jag var 19 år gammal och nyinflyttad i Ryd. Korridoren jag kvartade i var snuskig och full av märkliga utbytesstudenter. Molins Konditori drivs av tre generationer Molinare, alla trivsamt mulliga och trevliga. De gav mig alltid igenkännande och varma blickar när jag kom för mitt bryggkaffe och min kolakaka. Där satt jag med de andra stammisarna. Den rödnästa olyckliga mannen. Kvinnan med det arbetslösa utseendet. Och jag satt för mig själv.
Dit gick jag själv för att sluta tänka och för att sluta oroa mig, men mest av allt för att slippa vara hemma.

Cevarna

I utkanten av Prags äldre stadsdelar, inte alls långt ifrån Vaclavplatsen, hittade jag själv ett konditori som påminde mig om Molins. Personalen var dock inte lika trevliga, utan de var som pragborna är mest. Kyligt avståndstagande och oklädsamt korta i ton. Men de serverade bra espresso och hade fint fikabröd till det, så jag hamnade där mer än ibland. Utan att förstå vad de pensionerade gästerna talade om satt jag i det lågmälda tjeckiska surret. En dag i maj kom jag på mig själv med att sista där för sista gången. Jag gick och dricksade extra generöst men sa inget om varför.

Borgs Konditori

Jo jag har redan utforskat Valla i hopp om ett nytt ställe dit jag kan gå för att umgås med mig själv, och det gav resultat omedelbart. Borgs Konditori är ett gammeldags konditori med avskillt rum för sittande gäster. Ett litet men billigt utbud av godsaker och bryggkaffe på värmeplatta. Till min smått perversa glädje tar de inte ens betalt med kort. I det avskillda rummet satt jag i morse under en tafflig Van Gogh-kopia och drack deras kaffe och läste min bok. Ett sällskap med hantverkare satt vid bordet bredvid och pratade östgötska och jag trivdes. Ni hittar mig där nu.

28 augusti

2010-08-28T05:17:00.000-07:00

Nyheter

Såtuppframträdandet i torsdags gick grejt! Mycket skratt och applåder, många dunkar i ryggen. Fruktansvärt skönt, jag var nervös som in i bomben.

Min vän Enöga är en generös prick. Idag gav han mig en cyckel. Så framöver kommer ni se mig glida runt på en orange Crescent över slätten mellan Ryd...

och mitt nya boende i Valla. Imorgon flyttar jag till ett kollektiv i Valla. Syrengatan kommer bli mina nya hoods. Ska bli skoj!

Ciao

25 augusti

2010-08-25T06:06:00.000-07:00

Cash och fred

Jag och Mutto drog ner på stan (Linköping) för att bränna lite sommarjobbscash. EFter att ha dragit runt och slängt pengar på jeans, t-tröjor och grekmat kom vi överens om att gå till klädbutiken Carlings. Trots att Carlings har hyffsat snygga kläder har jag svårt för den butikskedjan. Personalen där är alltid påträngande häftiga och trevligt avslappnade på samma gång och jag blir nervös av deras slentriantränade rockposer. Denna gång bestämde jag mig innan för att hålla dem på mattan för att slippa deras jidder.
Jag och Mutto hann bara vara inne i butiken i en knapp minut innan en personalbrutta med trevligt leende kommer fram till mig som håller i en randig t-shirt och slänger ur sig:

-Trevlig tisha, kommer passar på dig.
-Mm
-Vill du ha den?
-Mm
-Schysst, den e skitsnygg
-Mm, då tar jag den.
-Vill du ha nå mer?
- Mm, fred i Palestina.
- Ursäkta vad sa du?
-Nä inget.
-Vadå Palestina?
-Palestina, Jag vill ha fred i Palestina.
- Men vadå? Vad menar du?
- Jo det pågår någon slags konflikt där nere. Fred vill jag ha. Men nu räcker det med den här t-shirten. Tack.
-Okej, den kommer sitta skitsnyggt på dig.
-Tack

23 augusti

2010-08-23T00:38:00.000-07:00

Varvet runt

Det känns märkligt att packa väskorna inför flytten till Linköping. Jag känner igen mig själv i situationen, i händelserna. Allt går per automatik. Imorgon kommer jag somna i Ryd.
Östersund
Kungsängen
Ryd
Prag
Jugoslavien
Kungsholmen
Ryd

Varvet runt...

Märkligt måste inte innebära något dåligt. Jag längtar efter mina vänner nere på slätten, och skolan känns faktiskt kul att sätta igång med.

Helgen i Visby var fantastisk. Vi åt gott, drack gott och sov gott. Mer om det någon annan gång.

Peace

18 augusti

2010-08-18T10:01:00.000-07:00

Briljans

Ordet ovan är det som snurrar i mitt huvud efter att ha läst Per Hagmans 15 år gamla bok Volt. Hagman som nu frontas hos bokhandlarna med sin nya roman Vänner för livet. Volt, var en briljant liten bok om en ung tjej som svävar runt i 1990-talets Stockholm. En verklighetsfrånvänd och smutsig glamour präglar Hagmans miljöer. Människorna är vilsna och ledsna, men också vackra i sin misär. På vågor av cigaretter, kokain och popmusik flyter hans karaktärer runt i en dröm som känns verkligare än livet i sig. Efter att ha läst Volt, kan jag inte sluta dagdrömma om Hagmans och Thåströms Stockholm. Staden som både han och alla andra lämnade och glömde bort. Stockholm som bara går att läsa om.

Jag känner mig inte så briljant för tillfället. Hade en pissig dag på jobbet och självförtoendet är inte på topp inför Standupen nästa torsdag. Inget och allt känns meningslöst och tomt. Försöker längta mig bort i litteraturen så länge. Tills allvaret letar sig in via de öppna ventilerna som står på glänt.

15 augusti

2010-08-15T07:41:00.000-07:00

Bland andra

Sökte skugga inne på Kulturhuset vid Sergels torg. Efter att ha fikat kaffe och bulle tog jag rulltrappan upp till Galleri 3. För att fördriva söndagens minuter valde jag att se Jens Assurs fotoutställning Hunger. Jens Assurs fotografier föreställde olika miljöer ifrån San Paulo och Los Angeles. Det handlade om konsumtion och klimat, lyx och fattigdom. Polemik och politik - allt som får mig att må dåligt. Assur hade flinat nöjt åt min klena motståndskraft till hans träffsäkra bildspråk.
I hörnet av utställningshallen, i skuggan av allt satt ett gäng tonårstjejer på golvet och bara hängde. Med slö nonchalans inför besökarnas blickar blåste de bubblor med sina tuggumin och pillade på sina mobiler. De hade klätt på sig kulturhusets tonårsuniformer. Rutiga kjolar, slitna t-tröjor med tryck, rufsiga frisyrer och generöst med kajal kring ögonen. I mörkret satt de och viskade och av någon okänd anledning ville jag för en sekund ansluta mig till dem.
Men sekunden efter gick jag ut från galleriet, nedför rulltrappan och sedan in i stadens sömniga söndagsljus.
Gick sedan hem längs kugsholmsstrand. Längs Karlbergskanalen vandrade jag mellan de guppande båtarna och de sommarsnygga joggarna. Och allt var precis som vanligt.

12 augusti

2010-08-12T12:12:00.000-07:00

Ni hittar mig:

Nästa helg i Visby. Staden som förhoppningsvis befinner sig i en skön och avslappnad baksmälla efter Stockholmsinvasionen, medeltidsveckan och övriga kaosigheter. Ni hittar mig vilsen med flit i nätet av kullerstensgator.

Om två veckor i Linköping. Ståendes på scen. Inför en trångt sittandes publik på Cafe M. Ni hittar mig svettig och nervös och förhoppningsvis framgångsrik i mitt försök att göra humor.

Just nu. På Kungsholmen, i min mammas lägenhet. Sömnigt vilar kvarteret i sommarskymningen. Kulturfestivalens festligheter lyckas inte ta sig in. Ni hittar mig i arbetskläderna. Trött och lycklig.

10 augusti

2010-08-10T09:25:00.000-07:00

Jävla George

Såg igårkväll Up in the air, som förra året blev hyllad av både kritiker och publik. George Clooney skulle tydligen va i sitt esse, och Juno-regissören Jason Reitman skulle tydligen ha knåpat ihop en lika rolig som tänkvärd feelgoodrulle till allas stora glädje. Tyvärr måste jag protestera. Jag fann Up in the Air helt meningslös och totalt ointressant. Varken rolig eller tänkvärd enligt mig. Visst, Clooney charmerade så gott han kunde, men det gick inte rädda filmens lövtunna story. Enda behållningen i denna film var, precis som i Juno, soundtracket.

Är frisk nu. Från förkylningen alltså. Min och min väns Aris besatthet av Resident evil 5 börjar nu ta sjukliga former. Nu är det inte många zombies kvar att göra gröt av, och jag känner på mig att vi kommer att lida av svår separationsångest när vi varvat spelet. Igår var Sofia (Aris fruntimmer), på Winnerbäck konsert. Det resulterade i fyra timmars oavbrutet spelande.
Nörderierna vet ingen hejd.

7 augusti

2010-08-07T03:52:00.000-07:00

TV-spel och Sjukdom

Vaknade med en smula feber idag. Har ont i halsen och känner mig hängig. Så pass att jag var tvungen att ställa in min medverkan på Muttos kräftskiva. Känns bittert. Jag hade verkligen velat vara med. Ägnar dagen åt dumbruken istället.

Ett litet boktips. Läs ex-politikern Gustav Fridolins bok Blåsta!. Den är intressant för oss 80-talister. Många skarpa analyser och värdiga resonemang kring 1990-talets finansiella kris. Promiss, den är mycket roligare än vad det låter.

Jag och min vän Ari har nördat ner oss totalt i TV-spelet Resident Evil 5. Jag är helt torsk på detta Zombiespel. Tillsammans kutar vi runt med pickor och skjuter zombies i zaharaöknen och säger coola grejer till varandra. Typ: "What kind of monster could have done this", åså plötsligt dyker en flygande monsterräka upp från ingenstanns. Monsterräkan måste man självklart spränga i luften utan att ställa några frågor. Splash boom pang!
Helt sjukt underhållande spel.

Well well.

peace